Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
anmälningar och recensioner.
hanget ge vid handen. Han kan inte erkänna, att det finns
någonting oriktigt i den tradition han vördar. Då han icke desto mindre
i densamma träffar på ett och annat, som han inte med bästa
vilja kan gilla sådant det är, så måste det tolkas, så att det
nöd-torftligen kan passera. Typiskt är därvidlag hans förfarande
med den atanasianska trosbekännelsen. Ar det något, som för ett
enkelt förstånd är tydligt och klart, så är det väl, att denna, framför
allt i sina inlednings-och slutord, med ali önskvärd intolerans
uttalar det intellektualistiska trosbegrepp, från vilket Luther
sedermera visar tillbaka till det bibliska. Men icke desto mindre säger
förf.:»Meningen är icke, varken att en blott förståndstro gör salig,
eller att ett klart inseende av dessa sanningar är ett oundgängligt
salighetsvillkor» (sid. 141).
Förf. är emellertid helt visst inte ensam om en dylik
traditions-trohet, som skall bevaras till vad pris som helst. Men det skulle
ändå förvåna mig, om boken bleve synnerligen spridd ens bland
förf: s meningsfränder.
Det är nämligen alldeles uppenbart, att förf. inte förstår sig
på att tala till barn. För att inse detta behöver man inte mer
än höra hans uttryck, att »de troende–-i sig äga
helighetens princip» (sid. 155).
Sannolikt är också den bristande takten därvidlag förklaringen
till att förf. träffar så pass underliga val dels mellan vilka stycken
som böra läsas direkt i bibeln och vilka som böra omskrivas, dels
mellan vad som behöver förklaring och icke. Han låter t. ex.
barnen läsa i bibeln Gen. 1—3 utan att säga ett ord till förklaring av
de märkvärdiga verserna 2, 25. 3, 7. 10—11.
Vidare är boken på somliga punkter mycket oklar i
tankegången. Vad sägs t. ex. om följande ord angående högmässans
början: »Sedan menigheten i en gemensam sång samlat sina
tankar till den rätta högtidsstämningen, ljuder ifrån altaret: Helig,
Helig, Helig, är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet.1)
Dessa ord–-vilja säga oss, att Herren är i sitt heliga tempel»
(sid. 156)? Oklarheten beror här tydligen på hastighet i arbetet.
Förf. har haft introduktionsorden i sin helhet så i sina tankar, att
han inte behöver nedskriva mer än själva anslaget, för att
fortsättningen skall ljuda för hans öron. Och så tror han i hastigheten,
att det skall vara likadant med hans läsare.
*) Kurs. av förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
