Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
anmälningar och recensioner.
ligen inte är meningen, och varje Otto och varje Stjärnros får ändå
behålla namnet helt för sig.»
Meningen med den kursiverade satsen är något dunkel.
I den afdelning af boken, som handlar om verben, finnes ock
åtskilligt, som stöter en för hufvudet. »Man brukar uppkalla dem
efter den böjningsform, som heter infinitiv och kan föregås av
’att’ samt hos de allra flesta verb ändas på —a,» heter det sid.
17. Utom det att flera saker här sammanföras, som bort behandlas
hvar för sig, förefalla de kursiverade orden mindre väl valda.
Det förra bör väl ersättas af »indelas» och det senare alldeles utgå.
Att kalla infinitiven för en » böjningsform» är knappast något
fram-steg. ^
Sid. 19 uppgifves, att infinitiv, supinum och particip kallas
för » verbets infinita (oavslutade) modus till skillnad från indikativ,
konjunktiv och imperativ, som kallas finita (avslutade)». De här
kursiverade orden äro nyheter af tvifvelaktigt värde.
Mindre korrekt är en regel s. 22. I)en lyder sålunda:
»I pres. ind. är verbet böjligt så till vida, att det har den förut
angifna ändelsen -r, när subjektet är singularis, men är lika med
infinitiven, när det är pluralis l:a eller 2:a person, och har ändelsen
-en, när subjektet är I».
Ändelserna i singularis äro ju -ar, -er och -r, och i pluralis är
det väl 1 :a och 3:e personerna, som likna infinitiven.
Satsläran ger ej anledning till lika många anmärkningar; denna
har t. o. m. partier, som äro riktigt goda. Några erinringar tillåta
vi oss emellertid att göra.
Vid uttagandet af satsdelarne rekommenderas s. 35 ett
förfaringssätt, som vi finna mindre ändamålsenligt. En sats lyder:
»Den kungliga älgjakten på Hallsberg har i år inställts av
ganska väl grundade skäl.» Vid upplösning af denna bör man
enligt förf. fråga, till hvilken satsdel av skäl är en bestämning.
Detta är dock enligt anmälarens förmenande föga praktiskt. Skälet
för vår åsikt är det, att dessa två ord säga så litet, att det är svårt
att afgöra, till hvilket ord de hänföra sig. Har man satsen: Han
uppträdde på ett mindre städadt sätt, och frågar: »Huru uppträdde
han?» så lämnar » på sätt» ett mycket ofullständigt svar eller
nästan intet besked alis. Bättre är utan tvifvel att taga med hela
ad-verbialet och sedan upplysa om att »skäl» och »sätt» äro
hufvudord samt »ganska väl grundades och »mindre städadt»
bestämningar därtill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
