Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494
knut bohlin.
etc. På samma sätt karaktäriseras kopparjonen af
vattenlöslighet, blå färg, fällbarhet med blodlutsalt et~., koppar
af-olöslighet i vatten, röd färg, metallegenskaper etc. d. v. s.
koppar jon har en helt annan reaktionsgrupp än koppar.
Påträffar man i kemien två skilda reaktionsgrupper, talar
man om två skilda ämnen, det är alltså naturligt att göra
så också här.
Det är icke annat än en grof abstraktion, om man
säger, att kopparjonen blott består af en elektriskt laddad
kopparatom: Cu*# = Cu + 2.96000 kolomb. Detta
innehåller icke något om olikheten i färg, smak o. s. v. Att
vätejon är endast elektriskt laddad vätgas i vattenlösning
är ett lika abstrakt uttryck. Tager man hänsyn till hela
reaktionskomplexens förändring passar här bäst uttrycket
ett nytt ämne, och man behöfver icke förundra sig öfver,
att »elektriskt laddadt väte» (vätejon) är giftigt (i stark
koncentration), som jag t. o. m. hört en framstående
professor och naturvetenskapsman göra. Med denna
formulering blir jonläran full empiri; i stället för det tämligen
förhatliga »man antager, att elektrolyten i lösning
sönderfaller i joner», kommerdet enkla faktum, att en (binär)
elek-trolyts lösning är en blandning af två ämnen, ty den visar
två reaktionsgrupper. Vill man sedan i st. för »nytt
ämne» sätta »allotropisk modifikation», så går det ju för
sig, men det torde snarare grumla än klara begreppen.
Själfva dissociationsgraden kan lätteligen
demonstreras på flera sätt, ett bland de många är att visa
svafvel-syras olika zinklösningsförmåga vid olika koncentration.
För detta försöks logiska genomförande kräfves emellertid
att först vid stark utspädning visa paralleliteten mellan
syrans styrka, bedömd af dess smak, och
zinklösningsför-mågan; den senare får sedan ex analogia eller genom en
tillåtlig logisk extrapolering tjäna som mått på syrans
styrka ofvan den gräns, där man vågar af smaka den. På
detta sätt blir det möjligt att utan olägenhet uppskjuta
jonladdningsbegreppet, tills verkliga förkunskaper om de
elektriska strömenheterna erhållits. Ty liksom hvarje
viktigt begrepp måste detta grunda sig på fenomenet.
Viktigast här är ett empiriskt genomgående af Faraday’s lag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
