Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
SVEN BRISMAN.
franska revolutionen. För vårt eget lands vidkommande
kan hänvisas till Edéns framställning1) av huru samma
föreställningssätt på Gustaf Vasas tid gör sig gällande och
hur ämbetsmännen betraktas som konungens privata
tjänare och att man sålunda ej skilde på hovfunktionärer
och ämbetsmän o. s. v. Från de vanliga läroböckernas
framställning kunna även hämtas många exempel på att
konungar försålt eller pantsatt delar av sina riken, såsom
Magnus Erikssons förvärv av Skåne och Blekinge.
Viktigast är emellertid att klargöra att riken kunde
ärvas som vanlig privat egendom och att sålunda om en
furste i ett land ärvde ett annat dessa omedelbart blevo
en utrikespolitisk enhet och ofta smälte ihop till en enda
stat. Det är särskilt 1500- och 1600-talen, som äro rika på
exempel härpå; utvidgningspolitiken på denna tid
arbetade ju nästan lika mycket med giftermålsförbindelser
som med erövringskrig. Det mest storslagna och
belysande exemplet är väl det habsburgska rikets bildande,
men utom detta erbjuder läroboken en rik samling av
snarlika, för oss svårförklarliga företeelser, såsom
Span-jens uppkomst genom Ferdinands och Isabellas giftermål,
Storbrittanniens genom att Jakob kom att ärva Englands
krona och, för att taga ett ganska belysande fall, Navarras
uppgående i Frankrike, när dess konung Henrik på grund
av arvsrätt besteg det sistnämnda rikets tron. Även den
preussiska statens uppkomst hör hit. Och en sådan
företeelse som spanska tronföljdskriget kan göras förklarlig
för eleverna blott ur synpunkten av denna princip om
staters ärftlighet. I vår egen historia måste man tillämpa
detta på förhållandet mellan Sverige och Polen. Först
om det påvisas att enligt denna åskådning dessa båda
länder måste bilda en utrikespolitisk enhet, så länge
Sigismund och hans ätt regerade i dem l)åda, blir
betydelsen av kampen mellan Sigismund och hertig Karl fullt
begriplig.
Över huvud taget är så gott som hela den
utrikespolitiska historien obegriplig, om den ej klart framställes i
Om centralregeringens organisation under den äldre
Vasatiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
