Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER. 212-
Hvad som emellertid framför allt annat gör läroboken omöjlig
för alla svenska skolor, är själfva beskaffenheten af medeltidens
historia. Antingen det berott af att förf. har klassisk bildning och
följt goda hjälpkällor eller att han haft jämförelsevis god tid till
sitt förfogande, ger hans framställning af forntidens historia icke
anledning till några väsentliga anmärkningar mot innehållet. Men
medeltidens historia tyckes vara kastad pä papperet i största hast
och är full af slarffel och andra fel och utmärker sig för en stundom
vidunderlig stil, som i och för sig enligt mitt förmenande gör boken
Obrukbar i skolan.
Som exempel på författarens genealogiska uppgifter kan
anföras, att han kallar Henrik den helige en sonsons son till Otto den
stores broder i st. för sonson (sid. 23 illustr, uppl.),
SvjätoslavRu-riks son (sid. 24) i st. för sonson och Muhammed II Bajazets son i
st. för sonsons son (sid. 52). Som exempel på hans kronologi kan
tjäna, att han förlägger Leif Erikssons upptäckt af Vinland till
800-talet och Rudolfs af Habsburg kejsardöme till 1254, bägge
händelserna på två ställen i boken, så att det icke gärna kan vara
tryckfel. Henrik Lejonets son kallas Otto III och «den
puckel-rvggige Richard af York« Richard IV. Ehuru författaren är
mycket sparsam med årtal, anför han året för Portugals upprättande
på icke mindre än 3 ställen, men med olika årtal, som bägge äro
oriktiga. Författaren berättar om Henrik II Plantagenet, att
han blef bannlyst« och nödgad att underteckna de för
konungamakten nedsättande s. k. clarendonska artiklarna«, och om Columbus,
att han hoppades upptäcka en västlig väg till Indien — »eftersom
nu en gång jorden var rund, hvilket vid den tiden tydligen bevisats
af den lärde polacken Kopernikus och hans lärjunge italienaren
Galilei». Det är icke blott ur den allmänna historien, som förf. i
rikt mått bjuder på dylik gallimattias. Äfven ur Nordens historia
får man de mest kuriösa uppgifter såsom å sid. 27, att Knut den
store efter slaget vid Stiklastad underlade sig Norge« i förbund
med Olof Skötkonung«, och att på Edvard Bekännarens tid «Norge
lösrycktes från Danmark genom den tappre sjökonungen Harald
Sigurdsson«, eller å sid. 40, där gotlänningen Petrus de Dacia kallas
«den danske teologen«.
Men om också läroboken är af flere skäl för oss obrukbar, så.
följer icke däraf, att ej läseboken kan användas, i synnerhet som
författaren i medeltidens historia skilt på läro- och läseboken och
försett den senare med en innehållsförteckning, som gör det lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
