Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMALNINGAR OCtt RECENSIONER.
40?
helt enkelt — ett litteraturhistoriskt faktum (Se t. ex. Boströms
Skrifter, I, s. 246, 365; II, ss. 148—49, 177—80, 206, 240—47, 264,
269; III, ss. 14—17, 23—29).
Öfverhufvud gäller, att hr A:s i flere särskilda portioner gifna
karaktäristik af förhållandet mellan »den äldre vetenskapen» och
»nutidens vetenskap» är synnerligen skef och vilseledande ur
mångfaldiga synpunkter.
Vi skola nu söka göra åtminstone något så när antagligt för
våra läsare: 1) att Boströms forskningar rörande begreppen
sanning och vetenskaplig metod stå i fullkomlig öfverensstämmelse med
det hållbara i den nutida vetenskapens fordringar; 2) att klyftan
mellan »gammalt» och »nytt» inom vetenskapen icke är på långt
när så djup, som hr A. vill söka öfvertyga sina läsare om.
Boström visste mycket väl, huru nödvändigt det är att förfara
med ytterligt sträng kritik, så snart det är fråga om vetenskaplig
forskning och dennas resultat. Enligt honom måste man erkänna
och begrunda följande sanning: »den som icke sorgjälligt hos sig
utbildat förmågan att försätta sig i tviflets tillstånd, så ofta detta
verkligen är möjligt, han kan icke rätteligen göra anspråk på det
ärofulla namnet af vetenskapsman. Han kan hafva, lik barnet,
inhämtat mer eller mindre af den spis, som andra tillredt; men
arbetat, forskat och förtjänstfullt förvärfvat något åt sig själf och åt
andra har han icke.» »I själfva verket är tviflet hos människan ett
likaså oundgängligt villkor för det andeliga eller vetenskapliga
lifvets utveckling, som hungern och i allmänhet hvarje naturligt
behof är ett villkor för utvecklingen af det physiska.»
Men tviflet kan hos människan finnas i två former. »I
oegentlig bemärkelse brukar man någon gång med ordet tvifvel utmärka
en viss liknöjdhet för det sanna, hvilken af lättja eller lättsinnighet
eller fruktan för okära upptäckter eller af andra oädla motiver
antingen med flit ej bryr sig om att forska, eller i värsta fall söker
genom sophismer öfvertyga sig själf och andra, att allt forskande
är förgäfves. Denna sinnesförfattning, som är vida allmännare,
än man tyckes föreställa sig» (1834), är »i alla afseenden förkastlig.»
»I egentlig bemärkelse åter är tviflet det själstillstånd, i hvilket
man befinner sig, när man antingen verkligen inser
otillräckligheten af de kända grunderna för en mening, eller finner sig hafva
mot hvarandra stridande grunder, hvilkas styrka man ännu icke
hunnit eller förmått uppskatta. Detta tillstånd åtföljes, som
bekant af en egen obehaglig känsla.» Genom sin obehaglighet drifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
