Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
ANMALNINGAR OCtt RECENSIONER. 40?
det oss framåt, icke till ett »oupphinneligt mål, utan till att söka
och finna det rätta, hvilket är det enda grundliga medlet till dess
haf vande.»
»Men den mänskliga forskningens resultater äro torftiga, och
det lilla, som vinnes, måste köpas med mödor, förirringar,
bekymmer och någongång förtviflan.»1) Däruti måste
vetenskapsmannen finna sig. Hans plikt är, såvidt han är vetenskapsman i
egentlig bemärkelse eller filosof, att söka »upptäcka och utveckla hvad
som ligger i förnuftet.»2) Detta förfaringssätt, »att vända sig till
själfva förnuftet och fråga, hvad detta kan hafva att lära» den
verklige tänkaren3), — det innebär alldeles icke, att man
därigenom skulle inlåta sig på, såsom hr A. uttrycker sig på ett ställe i
den rec. boken, »endast tänkandet över abstraktioner» under
bortseende från »tänkandet över den konkreta verkligheten.»4)
Tvärtom, därvid är det enligt Boströms ofta upprepade uttalanden fråga
om: 1) den i allra strängaste och egentligaste mening konkreta
verklighet, som öfverhufvud är tänkbar och som verkligen äfven är
faktiskt gifven; 2) denna verklighets utforskande medels sträng
analys, utan den minsta tillsats af »apriorisk konstruktion» eller
»tom spekulation». Särskildt har Boström, på det mest
uttryckliga sätt uttalat sin stränga förkastelsedom öfver Hegels metod att
»raisonnera sig från det abstraktare till det concretare.» Denna
metod innebär, har han sagt, »detsamma som att vilja finna
någonting, där det icke kan finnas.»0) Vid ett annat tillfälle har
han med anspelning på denna metod, som skulle »sammanfalla
med själfva objektets konstruktion eller verklighet,» uttalat sig
ungefär sålunda. »Hittade man på en sådan ledstol för
filosoferandet, vore det visserligen mycket bekvämt; men den finnes ej,
och är ock öfverflödig för den, som kan gå på egen hand. Hela
metoden består, i verkligheten, i att genom analys och abstraktion
gå tillbaka till det enklaste i sitt medvetande, samt därefter
därmed syntetisera det konkretare för att därmed upplysa detta med
den klarhet, man vunnit i det abstraktare. Därvid kan man vis-
1) Bostr. Skrifter, III, ss. 52—53.
’ 2) A. a. s. 185, not 7.
-3) A. a. s. 183, not. 3.
4) Vårt tankel. s. 16. Med orätt påstår där hr. A., att Aristoteles, som ju
ej med orätt kallats »den store empirikern», i sin framställning af »det
vetenskapliga tänkandet »skulle behandlat »endast tänkandet över abstraktioner.»
5) B. Skr. III, s. 213, not 92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
