Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMALNINGAR OCtt RECENSIONER.
40?
ju fullständigare man, ensam eller, helst, i sällskap med så många
pålitliga vittnen som möjligt, har genomströfvat hvarje särskildt
erfarenhetsområde samt ytterst erfarenheten i det hela, desto
säkrare känner man ju sig på att hafva »träffat sanningen och vunnit
insikt.»1)
Platos dialektiska metod har med hänsyn till det väsentliga
däri alltid till en viss grad af alla förståndiga människor mer eller
mindre medvetet tillämpats — helt naturligt, då detta med
nödvändighet ligger i det mänskliga tänkandets natur. Hufvudsaken
vid allt tänkande kan mycket väl sägas vara systematiskhet, helhet.
»I mångfaldigt olika grader af egentlighet och kontinuitet och i
mycket olika omfattning framträder det mänskliga tänkandet,
men äfven i sina mest oegentliga, afbrutna och inskränkta yttringar
röjer det sin systematiska natur genom införandet af enhet,
ordning och begränsning i förnimmandet. Med högre grad af
egentlighet, med mera oafbruten fortgång och större omfattning
framträder det i induktion, analogi och hypotes, genom hvilka
människan vinner den sammanhängande uppfattning af den gifna
verkligheten, som kallas erfarenheten. Genom mera medveten,
planmässig och fullständig fortgång på induktionens, analogiens och
hypotesens väg närmar sig människan till vetenskaplig insikt. Till
uppställande af särskilda vetenskaper med mer eller mindre sträng
logisk form kommer det mänskliga tänkandet genom ytterligare
fortgång på samma väg under ledning af mera bestämdt och
själfständigt framträdande begrepp, som fastställa målet och planen
och begränsa området. Sin högsta möjliga verklighet når det
mänskliga tänkandet i den vetenskapliga uppfattning af den gifna
verkligheten, som med största möjliga stränghet för sig fastställer de
logiska grundformerna samt i och genom dem får formen af ett strängt
logiskt system» (kursiv, af oss).
Sålunda sammanfattar G. Y. Sahlin resultatet af sin
undersökning i sina tvenne afhandlingar »Om grundformerna i logiken» och
antyder därmed ock, att hans framställning angifvit grundvalarna
för en strängt vetenskaplig utredning af allt mänskligt förnimmande
sedt ur en viss synpunkt2).
Han har i denna afhandling strängt vetenskapligt bevisat
åtskilliga för vårt närvarande syfte betydelsefulla satser, nämligen
*) Jmfr. hela den nyss anf. afh. af Klingberg, ss. 307 ff.
2) C. Y. Sahlin, Om grundf. i log. II, s. 48—49; jmfr. Grundform, i log. I,
ss. 24—25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
