Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
O. A. DANIELSSON
också träffas på många andra håll (i de nordiska
grannländerna, i England, Frankrike o. s. v.) den naturligaste
och bästa. Men visserligen får man tillse, att denna yttre
klyfning, som har en af sina viktigaste praktiska följder i
den delade examinationen och betygsättningen, ej kommer
att motsvaras af en inre; ty för det högre akademiska
studiet är det synnerligen angeläget, att de båda
klassisk-filologiska ämnena icke falla i sär, utan hålla troget
sällskap Att i detta hänseende f. n. ej allt är som det borde
vara vid våra universitet, utan att, iföljd af våra
nuvarande examensförhållanden och andra ogynnsamma
omständigheter, oroande tecken till en stundande skilsmessa
mellan de latinska och grekiska studierna börjat yppa sig,
det får jag på en följande punkt i mitt föredrag anledning
omnämna. — Den tredje klassisk-filologiska
professuren är den i »klassisk fornkunskap och
antikens histor.ia». Som man vet, är denna alldeles
nyligen tillkommen genom ombildning af den förutvarande
e. o. professuren i klassiska språk, hvilken i sin ordning
hade uppkommit genom en sammanslagning af de två
forna adjunkturerna i latinska och i grekiska språket och
litteraturen. Jag måste tillstå, att jag för min del har
beklagat, att språk- och litteraturfilologerna genom denna
förändring komme att mista en utsikt till akademisk
befordran, och att jag dessutom icke fann sammankopplingen
af så disparata ämnen som politisk historia och
statsanti-kviteter å ena sidan och antik konsthistoria (arkeologi)
å den andra vara riktigt lycklig. Men det sades, att den
gamla klassiska professuren lopp stor fara att falla ett offer
för den svenska undervisningspolitik, som sedan länge och
i våra dagar mer än någonsin sett en af sina främsta och
mest maktpåliggande uppgifter i de klassiska studiernas
kringskärande. Här var alltså intet annat att göra än att
med tacksamhet taga emot, hvad som erbjöds, och då det
icke kan vara tu tal om, att såväl den antika historien som
den klassiska arkeologien hade oafvisliga kraf på
representation inom våra humanistiska sektioner, så har också
den ifrågavarande ombildningen sin mycket goda sida.
Realfilologien har därigenom fått en något så när tryggad
ställning vid våra universitet. Visserligen skulle man i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
