Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KLASSISKA FILOLOGIENS NUV. STÄLLNING. 149
minstone hittills äfven den mest grannsynta kritik — låt
vara ock med vissa jämkningar — måst tillerkänna dem.
I korthet sagdt alltså: den klassiska filologien har så
småningom, under 1800-talets lopp och i våra dagar, blifvit
en väsentligen annan vetenskap, än den förut var: allt
vidare kretsar af den antika litteraturen, ända ned till de
yngsta senlatinarne och sengrekerna, ja bysantinarne, ha
upptagits till metodisk bearbetning; grammatiken är ej
längre en blott tjänarinna åt det klassiska litteraturstudiet,
utan intager en själfständig ställning såsom
språkveten-skapligt fack; detsamma gäller kanske i ännu högre grad
om de s. k. »reala» disciplinerna (historia, antikviteter,
mytologi, arkeologi etc.); i någon mån analogt är t. ex.
också förhållandet med epigrafiken (inskriftsforskningen),
och t. o. m. discipliner, som i så hög grad som
handskriftskunskapen och paleografen tyckas hänvisade till en blott
och bart tjänande roll, visa för närvarande vissa tendenser
till emancipation. Ser man på mängden af dessa det
klas-sisk-filologiska studiets olika grenar och alla de
underspecialiteter, hvari de hvar för sig sönderfalla, så kunde
man känna sig frestad till det påståendet, att den klassiska
filologien ej längre är ett vetenskapsfack, utan en hel
fakultet af vetenskaper, hvilka dock visserligen till stor
del mycket nära sammanhänga med hvarandra.
Vi vilja nu till en början kasta en blick på den lä
ro-och undervisningsapparat, som våra
universitet (jag tänker härvid närmast på de två
statsuniversiteten) f. n. ha till sitt förfogande för detta så omfattande
ämnesgebit. Som bekant, ha vi nu, liksom förut, vid
hvardera af våra statsuniversitet tre, efter den sista
omorganisationen fullt jämnställda, professurer i klassisk filologi.
Två af dessa äro bibehållna i alldeles oförändradt skick:
det är de båda lärostolarne i latinska språket och
litteraturen samt i grekiska språket och litteraturen. Medan
motsvarande lärareplatser i Tyskland bära titeln i klassisk
filologi, står alltså hos oss den gamla fackuppdelningen i
latin och grekiska kvar. Skall en officiell kompetens- och
arbetsfördelning finnas — i sak kan en fördelning knappast
undvaras, och förekommer därföre äfven i Tyskland —
så är utan allt tvifvel den i latin och grekiska, hvilken ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
