Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
AUGUST JOHANSSON
ning i själva verket är omöjlig. Hur skall det gä till att
framställa trosbegreppet på en gång enligt Athanasianum
och enligt Augustanas 20:e artikel jämte Apologiens 2:a
avdelning? Och 0111 en sådan objektivitet vore möjlig, vore
den icke önskvärd. Eller skulle någon verkligen anse det
önskvärt, att vi vid undervisningen 0111 dopet inskärpte
Augustanus g:e artikel med den latinska textens »damnant»?
Någon kanske säger: varför just Athanasiamun, och
varför just den latinska texten? Är det inte lika objektivt
att hålla sig till Augustana och till den tyska texten? Men
invändningen skjuter förbi målet; det är inte vare sig i
den ena eller i den andra texten, som subjektiviteten ligger,
utan det är i att man väljer mellan dein. Men välja måste
man, alltså måste man vara subjektiv. L
Och lika misslyckade äro alla försök att inskränka
kravet på objektivitet till »bekännelsens huvudtankar»
eller någonting dylikt, som man ofta nog kan få höra, fast
visserligen inte i hr M:s uppsats. Ty vem skall avgöra,
och hur skall det avgöras, vilka tankar som äro
huvudtankar? Varje sådant avgörande måste få en mer eller mindre
subjektiv karaktär.
Jag vågar alltså påstå, att det är ren illusion, ifall man
tror sig kunna meddela eller av andra begär en objektiv
kristendomsundervisning, och att i den mån en
kristendomsundervisning verkligen närmar sig den rena
objektivitetens mål, blir den dödande tråkig.
Kristendomsundervisningen intar för övrigt i det
avseendet ingen undantagsställning. Försök att tänka bort
alla subjektiva omdömen, alla »värdeomdömen» från
undervisningen i historia, litteraturhistoria, svensk
uppsatsskrivning! Vad återstår annat än ett skelett, lika
ohjälpligt dött som något annat skelett? Jag har vid olika
tillfällen, då detta spörsmål varit på tal, frågat tre
framstående lärare i matematik, 0111 de kunde undervisa och
faktiskt undervisade objektivt i sitt ämne, som väl åtminstone
för en icke-matematiker förefaller att ha större
förutsättningar att så behandlas än något annat. En av dem*
förklarade sig omöjligt kunna undervisa objektivt; de två
andra menade, att de möjligen skulle kunna det, men för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
