Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM OBJEKTIVITET I KRISTENDOMSUNDERVISNINGEN. 16.1
klarade bestämt, att de inte gjorde det och inte ansågo
sig böra göra det.
Det är emellertid ingalunda bara från den synpunkt
hr M. representerar, som man kan få höra kravet på
objektivitet i kristendomsundervisningen framställas. Det
händer också, att samma krav göres gällande med den
innebörden, at’t man inte skall framställa annat, än som är
historiskt bevisat. Så resonerades t. ex. i ett till nämnda
läraremöte insänt skriftligt föredrag om nödvändigheten
av att ge kristendoms- eller, som det då hellre heter,
religionsundervisningen en rent historisk karaktär. Jag vill
inte i detta sammanhang närmare inlåta mig på den frågan.
Dels har jag redan i denna tidskrift rätt mycket yttrat
mig i den, nämligen i kontroversen med rektor Lönborg
för ett år sedan; dels kanske positionen blir klarare, om
man strider på en front i sänder. Men jag vill dock påpeka,
att det, som i det föregående sagts om den konfessionella
objektiviteten, mutatis mutandis också låter säga sig om
den historiska objektiviteten. Båda äro lika stora
illusioner, med vilka man ju förr och ju grundligare dess hellre
borde göra rent hus i den pedagogiska diskussionen.
Men det är inte därför min mening, att subjektiviteten
bör få göra vilka snedsprång och luftsprång som helst i
undervisningen överhuvud och i
kristendomsundervisningen speciellt. En allvarlig strävan efter objektivitet bör
känneteckna denna i flera viktiga punkter; jag vill peka
på några.
Vi få inte låta vårt subjektiva intresse för det eller
det partiet, den eller den grenen av det stora ämnet vara
det avgörande vid vårt stoffurval. Vi måste söka komma
underfund med vad som passar för lärjungarna och vad
som enligt ämnets egen natur är huvudsak eller bisak.
Men — bortsett från att vi nog ofta äro subjektiva, när
vi tro oss vara objektiva — så ha vi full rätt att vara
medvetet och avsiktligt subjektiva vid valet inom mängden
av det, som passar för lärjungarna. Ty den mängden är
så stör, att vi ändå inte hinna med allt; och då göra vi
säkert våra lärjungar den största tjänsten, ifall vi välja
sådant, som vi kunna behandla med intresse. Att ämnet
sålunda blir olika behandlat inom olika läroverk, ja, inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
