Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENMÄLEN.
435
relation mellan dessa nödvändig, äro mycket vanliga1). Och
många af de öfversatser, som ytterst ligga till grund för
allt slutande, skola därför antaga formen af hypotetiska
omdömen, hvilkas försats är tvålemmad, i det hon
innehåller en dubbel relation. Äfven den princip, enligt
hvil-kan man sluter till identitet, hör hit. Äfven identitet är
en relation mellan vissa membra2).
A identiskt med B, B identiskt med C — leder till :
A identiskt med C, blott därigenom, att i kraft af
identitetsbegreppet ur de båda första identiteterna den tiedje följer
och sålunda den lagen gäller : De, som äro identiska med
samma tredje, äro sins emellan identiska. — Likaså beror
den logiska möjligheten att i hvarje omdöme ersätta
subjekts- och predikatsuttrycken med eqvipollenta yttryck (må
det nu gäila olika beteckningar för ett och samma
indivi-duum eller skilda uttryck för samma begrepp) på den insikten,
att om ett och detsamma måste detsamma jakas eller nekas.
Den absoluta giltigheten af de syllogistiska reglerna
för hvarje fall, i hvilket ett omdöme med otvifveläktig
säkerhet härledes ur andra, står fast3). Skenet af
värdelöshet hos de syllogistiska lärorna beror blot!, därpå, att man
såsom basis för syllogismen ville hafva endast och allenast
clen s. k. identitetsprincipen (skeft uppfattad), såsom
premisser alltså idel »analytiska» satser. Hos Aristoteles är
*) Boström har formulerat och i sina argumentationer ofta
användt såsom en särskild viktig grundsats hvad han kallat:
-»princi-pium relationis». Bostr. Förel. i Religionsfilosofi II, utg. af Keijser,
2:dra och 3:dje afd. (Stockh. 1910), ss. 134—35. Jmfr. t. ex. Bostr.
Skr. I, s. 286 ff. II, s. 274.
2) N. B. Total eller absolut identitet kan ej utan motsägelse
fattas ss. en relation, försåvidt »relation» tankes förutsätta minst tvä
membra relata. I afs. på den antydda frågan är Sigw. ej fullt klar.
Jmfr. föreg, not o. Ped. Tidskr. 1909, h. 9 s. 419; 1910, h. 2, s. 88.
3) Man må bemärka, att i och genom den
Boström-Ribbing-Sahlinska logikens utredning af tankelagarnas sammanhang, ss. olika
sidor af den enhetliga tankelagen, äfven sammanhanget och
åtskillnaden mellan kategoriska, hypotetiska och disjunktiva slutledningar
noggrannare kan utredas, än sådant hittills skett i någon
»traditionell» logik. Jmfr. emellertid t. ex. F. J. Zimmermann, Denklehre
(1832), §§ 99—101 (med hänvisn. t. Bachmann, System der Logik,
s. 37 ff.), 140 o. 171. Jag har gøda grunder för det antagandet, att
Zimmermann^ och Bachmann’s framställningar studerats af Boström
och hans lärjungar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
