Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
GENMÄLEN.
A är C:s farfader; Breslau ligger i Schlesien, Schlesien i
Preussen, alltså Breslau i Preussen; A = B, B = C, alltså
A= C ; A> B, B> C, alltså A> C; A är till höger om
B, B till höger om C, alltså A till höger om C o. s. v.
Men det är blott ett sken, att dessa premisser ensamma för
sig äro grunder till slutsatsen och att en allmän öfversatt
felas. Intet tvifvel, att vi sluta med största säkerhet; i
dessa fall utan att vara medvetna om en allmän öfversats1)
eller uttryckligen formulera en sådan, — i sista exemplet:
Om A till höger om B och B till höger om C, så är
nödvändigt A till höger om C. Men vore slutandet giltigt, om
icke denna öfversats vore sann, eller (egentligen) den
allmännare: Hvad hälst som ligger till höger om ett annat,,
som själft är till höger om ett tredje, ligger också till
höger om detta tredje? Rums- och storhetsförhållandenas
åskådlighet och den oaflåtliga vanan att tänka dylika
relationer bespara oss visserligen nödvändigheten att hvarje
gång i ord formulera de lagar, under hvilka de stå. Men
icke desto mindre är det blott giltigheten af det nödvändiga
sammanhanget i de olika förhållandena, som uppbär allt
slutande med ifrågavarande innehåll. 1 matematiken
framställes ju också grundsatsen : två (rättare, huru många som
helst) storheter, hvilka äro lika stora som en och samma,
äro äfven sinsemellan lika stora, uttryckligen i början, för
att man måtte slippa upprepa den vid hvarje användning.
Det är vid den logiska undersökningen af slutandet
öfverallt icke fråga om det, som i det verkliga slutandet
uttryckligen tänkes och med medvetande framhålles (n. b.
af »det konkreta förståndet»), utan om det, som måste
gälla, om ett slutande skall vara giltigt (n. b. ur »det rena
förståndets» synpunkt).
Slutledningar ur öfversatser, som innehålla, att två
relationer, i hvilka ett föremål står till två andra, göra en tredje
*) Denna bristande medvetenhet innebär i själfva verket intet
särskildt rörande logiska reglers giltighet eller ogiltighet, utan endast
det, att här föreligga yttringar af människans »konkreta
tankeförmåga», hvilka ss. sådana äro » väsentligen fästade vid föreställningar»
(ej fullt analyserade) och därför ej äro -»begrepp i egentlig bemärkelse*,
försåvidt man därmed menar yttringar af förståndet ss. rent, logiskt
eller abstrakt». Ribbing, Gründl, t. Anthropol. 5 uppl. s. 34;
Boström, Skr. II, ss. 178—79; Förel. i Relig.-fil. utg. af Ribbing, s. 150.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
