Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
INGVAR OLSSON.
persen, som genom sin på engelska år 1894 utgifna bok
Progress in language lyckades kring sina meningar samla
en grupp af hängifna anhängare och gifva upphof åt en
ny språkskola, till hvilken i närvarande stund så godt
som alla tongifvande skandinaviska (icke minst svenska)
lingvister på det nordiska språkområdet bekänna sig. Vi
sammanfatta dem alltså i det följande under benämningen
den jespersenska språkskolan.
Denna skolas doktriner utgöra precis raka motsatsen
till den äldre skolans. De flekterande språken äro alltså
de ursprungliga och primitiva, hvilka behöfva en
mångtu-senårig utveckling för att småningom arbeta sig fram till
det agglutinerande och isolerande stadiet, hvilket
sistnämnda utgör utvecklingens höjdpunkt. Formrikedomen
hos de äldre språken (af Jespersen benämnda de syntetiska)
var ingen fördel utan en stor olägenhet. »Ju färre och
kortare böjningsformer, ju bättre». »Med ju mindre
kraftansträngning och ju färre och enklare medel man når ett
mål, desto mera genialisk är prestationen. » De nyare
tungomålen (»analytiska») inom vår språkfamilj utmärka
sig framför de äldre genom korthet, enkelhet, lättfattlighet
och lättlärdhet. Deras grammatik är särdeles enkel.
Äfven själfva ordstammarne ha sammankrympt och närma
sig den isolerande enstafvigheten. I têten för Europas
språk går engelskan och en hästlängd efter kommer danskan,
som t. o. m. i vissa hänseenden kommit längst.
Efterblifna äro svenskan och tyskan och sådana antikverade språk
som latin och grekiska kunna ej nämnas på samma dag.
Men högst bland alla strålar kinesiskan, som sedan
mer än fyra tusen år står på språkutvecklingens
solbe-glänsta topp. En kines kan uttrycka sin mening på
ungefär hälften af den tid, som en engelsman behöfver.
Om således engelskan har äran att komma närmast
kinesiskan, så är det dock ett ofantligt mellanrum.
Härtill kommer, att den kinesiska litteraturen enligt
kännares utsago lär vara mycket framstående. »Den har
en innerlig lyrik, en rik, fint utmejslad prosa, lämplig för
den högsta tankeflykt»1). »Hvad jag känner genom öf-
l) Gz 362.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
