Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA. SPRÅKVÄRDERINGAR. 293
Såsom en viktig orsak till den n. v. språkriktningen
får man vidare anse tidens demokratiska kynne.
Talspråket är demokratiskt, skriftspråket aristokratiskt. Och man
vill borttaga den andliga aristokratien, såsom man
afskaffat den världsliga. Den andliga jämnstrukenheten för till
den sanna jämlikheten — i språk som i annat.
• Men öfver föränderlighetens eller utvecklingens lag
står förgängelsens. Allt, som lefver, har sin progress och
sin regress. Hela världsutvecklingsprocessen skall ju enligt
Spencer sluta med en världsupplösningsprocess. I hvilket
stadium befinna sig våra nu lefvande tungomål? Är deras
formfattigdom symptom af progress eller regress?
Somliga svara ja och andra nej. Äfven ur darvinospencersk
synpunkt skärskådad blir frågan lika oafgjord som på
hegelianarnes tid.
Jespersen framhåller på flera ställen 1) som sin
mening, att den rätliniga utveckling mot flexionslöshet, som
vi kunna påvisa under den historiska tiden, äfven måste
hafva ägt rum under den prehistoriska språkutvecklingen.
»There is no reason to doubt it». På denna hypotes
grundar han sin målning af de allra äldsta språken som
riktiga vidunder med alnslånga ord (verba sesquipedalia)
med många och svåra ljud och de mest invecklade former.
Ju tjockare och längre ord, ju tunnare tankar. Viel
Geschrei und wenig Wolle. Denna hypotes synes dock i
åtskilliga hänseenden betänklig. Bakom den korta
historiska tiden ligger en ofattbart lång förhistorisk tid af
människosläktets tillvaro, om hvars språkutveckling vi alldeles
icke kunna draga några slutsatser med anledning af en så
försvinnande kort tidrymd som den historiska. Exempel,
tagna från nutida vilda folkstammar, bevisa föga, ty äfven
bakom dem ligger det ofattbart långa prehistoriska
utvecklingsstadiet. Det är omöjligt att antaga, att
urmänniskan genast skulle varit färdig med dylika intrikata
ordbildningar. Språket uppfanns ju för att tjusa det andra
könet, men förtjusningen måtte varit ganska blandad, om
T. ex. Progress §§ 93, 262, 267.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
