Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER.
tareskap icke ligger för alla professorer, ty ej alla lärda män
äro novellförfattare, som knnna framställa lefvande bilder af
de dödas ben. Det är icke heller alla, som vågat försöket
eller fått sig den uppgiften förelagd, och af dem, som gjort det,
hafva icke alla lyckats lika väl. Bäst och äfven mest
underhållande tyckas mig de afdelningar vara, som i en mera
koncentrerad framställning teckna en viss person eller en viss företeelse,
såsom Drachmanns Staden Rom under kejsartiden och
Romarna i Afrika, Söderhjelms tyranner och condottierer, A. Bugges
Handel och handelsvägar och Weisses Marchiavelli. Om man
vid läsningen af Drachmanns uppsats om Afrika måste
förundra sig öfver och till och med känna sig något skeptisk
gent- emot det starka ljus, som tyckes hafva fallit öfver den
romerska provinsen, sedan Mommsen 1894 utgaf den fjärde
upplagan af sin Römische Geschichte V, så torde åter för dem,
som hört B. Björnsons eller L. Didrichssons föreläsningar
öfver Sixtinska kapellet, Thomniesens högestetiska skildring
af den ensamme diktarens konst förefalla som en gammal
bekant. Men den realistiska upplysningen, att Michel Angelo
använde lik som modell, hvarmed författaren inleder sitt
föredrag om kapellets takmålningar, kännes nästan som en
kall dusch, som skulle gjort bättre verkan efter än före den
entusiastiska skildringen.
Lektor Bergman vill icke blott skrifva krigens och
konungarnes utan äfven fredens och folkens historia. Med en
riktig uppskattning af krigens oerhörda betydelse i folkens
lif är krigshistorien vederbörligen beaktad både i Bergmans
och det Gleerupska arbetet, stundom kanske väl mycket
åtminstone i det förra. Särskildt öfverraskas man af
imperialistiska fantasier om en världsstormare af Alexanders natur,
efter hvilken mänskligheten säges sucka för den eviga
fredens skull. Han lefde, heter det, »för att genom sitt
exempel verka eggande på kommande tider». (I: 552 o. f. =
K. B. I: 109). Man erinrar sig Karl XI 1rs memini me esse
Alexandrum. Men det är tydligen alis icke svenska kungar,
som nu skola eggas med Alexanders exempel. Midt i
sådana fantasier berättar författaren utan att blinka om de
kämpalekar, som utfördes på Alexanders graf och som
naturligtvis i alla tider måste bilda den vackra upplösningen på
en världsfred, som genomföres med svärdet. Lika egendom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
