Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER.
ligt är det att höra en det svenska folkväldets apostel
brännmärka Pompejus för bristande hänsynslöshet i allmänhet och
särskildt för att han begick »den för en verksam statskupp
hinderliga dumheten att af undseende för senaten afskeda
sin krigshär» (II: 237, 262, K. B. I: 153). Det torde vara
tyska tankeströmningar, som i dessa och dylika utgjutelser
taga sig uttryck, och likaså i den besynnerliga idén, att det
är germanismen med dess nedärfda vördnad för kvinnan,
som med Placidias regentskap i Rom »gör sitt intåg i
Europa» (II: 539).
Det kan ingalunda sägas, att det biografiska elementet
är tillbakasatt i lektor Bergmans historia. Tvärtom gör sig
föreläsarens sträfvan att väcka intresse genom personliga
detaljer och pikanta historier i hög grad gällande, och stundom
tager hans historia formen af en kejsar- och skandalkrönika
t. ex. (II: 326 o. f., Ill: 94 o. f.). Han undersöker
omständligt den numera olösliga frågan om hvad den verkliga
orsaken månde vara till Alexanders förtidiga död (I: 550 o. f.),
men om en af kulturens stora stridsmän, Abélard, får man
intet annat veta än hans olyckliga kärlekssaga och hans
klosterlif men nästan intet om hans stora betydelse för
uni-versitetslifvets utveckling och medeltidens uppvaknande
tankelif.
Det torde framför allt vara de två första delarna, som
beredt Bergmans historia dess stora framgång. Med den
klassiska litteraturen och kulturen är han själf nästan från
barndomen förtrogen, och för Egypten och de semitiska
.folken har han haft hjälpare och granskare i våra förnämsta
specialister, professorerna Piehl och Almkvist, bägge numera
aflidna. För alla dessa perioder torde ock hans historia i
tillförlitlighet och vetenskaplig hållning fylla rimliga anspråk,
eharu äfven här ett och annat missförstånd torde föreligga.
Så härleder icke Aristoteles stats begreppet ur familjen (I: 537).
Tvärtom säger han i den af lektor Bergman själf utgifna
Politiken, att »staten är till sin natur det första och det
ursprungliga, familjen och den enskilde det härledda» (sid. 34).
Och uppgiften, att germanerna ej ens ville bilda byalag utan
bodde i spridda gårdar (II: 520), torde bero på missförstånd
af Tacitus Germ. XVI, som framhåller, att de icke
sammanbyggde h n sen som romarne utan lade gård arne åtskils inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
