Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Religionsundervisningen och diakonien.
Af Th. Mazer.
Lyckligtvis torde numera knappast finnas någon
meningsskiljaktighet därom, att skolans religionsundervisning bör syfta
ill lifvet och hafva sin bärande kraft uti lifsintressena. Därför
oegagnar man numera hela skoltiden igenom alla lägliga
tillfällen för att under kristendomstimmarna tala om lifs- och
kulturströmningar, som äro uttryck i samtiden för de
samhällena genomsyrande och bärande Kristus-tankarna. Ingen
lärare får i våra dagar underlåta att på skolans alla stadier
tala om den kristna missionen. Den moderna
nykterhetsrörelsen söker man att bringa in under den kristna etikens
synvinkel o. s. v.
En rörelse i samtiden synes oss dock hittills hafva varit
något styfmoderligt behandlad, nämligen diakonien. Under
detta namn sammanfatta vi allt hvad som hör till den
kristna kärleksverksamheten inom den kristna kyrkan. Vi
veta, hvilka krafter i det afseendet blifvit satta i rörelse.
Nyligen har på iniativ från kyrkomötet bildats en s. k.
diakonistyrelse, hvars uppgift är att inom de svenska
församlingarna väcka intresse för och biträda med råd och
hjälp vid kärleksverksamheten i dess olika grenar. Allt tyder
på att mycket är i görningen. Ungdomsvård, fattigvård,
sjukvård, hjälp åt andligt och lekamligt förkomna, vård af
blinda, döfstumma, sinnesslöa, vanföra, drinkare, frigifna fångar
m. m., m. m. Utan tvifvel hör det till en etiskt färgad
religionsundervisning att väcka medkänsla för medmänniskors
nöd och gifva kännedom om de förnämsta vägar, pä hvilka
Pedagogisk Tidskr. 1912. Häft. 1. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
