Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
il6
anmälningar och recensioner
det upplevades styrka. Den, som i skolan skall behandla t. ex.
Sveriges inre utveckling under Gustaf Vasa, skall finna, att även
sådana kapitel kunna få liv och intresse för lärjungarna, om man
ej nöjer sig med att konstatera resultatet utan sätter barnasinnet
i kontakt med den personliga kraft, som utgår ifrån landsfadern
Gustaf Vasa och låter eleverna själva stifta bekantskap med den
starkt personliga stilen i den •gamla kungens skrivelser till hans
genstörtiga allmoge eller till tredskande fogdar. Vid den
grundläggande historieundervisningen behövas inga allmänna
resonemang eller abstrakta schematiska framställningar. I stället bör
man sätta barnen i beröring med källskrifterna, som ge verklighet
och liv. För denna undervisning kan man med fördel bortrensa
en mängd onödiga årtal, som i och för sig inte ha något
bildningsvärde. Däremot bör man sammanföra de verkligt besläktade
händelserna och smådragen till helhetsbilder, genom vilka
orsakssammanhanget framträder. Med rätta påpekas, att den gängse
övertron på kunskapens saliggörande verkningar vållar, att vi
digna under bördan av det myckna material, som
vetenskapsmännen dagligen leverera. »För den grundläggande
historieundervisningen behöva vi kunskaper med livskraft i, ty det är
människor, vi skola utdana. Och det slaget av kunskaper befriar
ungdomen från den största intellektuella fara, som hotar släktet i
vår tid: själsförmögenheternas utnötande genom onödig
minnesansträngning.»
leke mindre än tre uppsatser beröra undervisningen i
modersmålet, huvudsakligen uppsatsskrivning. Hj. Alving framhåller
olämpligheten av de s. k. allmänna ämnena, sådana som t. ex.
Hoppet, Vänskapen, Tidens värde. Nog kunna både vänskapen
och hoppet göras till föremål för logisk behandling, men det är
ganska säkert, att när dessa uppgifter förläggas våra skolors
ungdom, så är den dömd att lösa dem illa. Sådana ämnen locka
helt enkelt till innehållstomt frasmakeri. Förf. uppkastar
spörsmålet, varifrån dylika abstrakta uppgifter kommit in i gymnasiets
övningar, och kommer till det resultat, att hela denna typ av
ämnen är en kvarleva från den tid, då gymnasiet stod akademierna
närmare och det praktiska livet fjärmare än nu. Dessa ämnen
ha skymt undan en synpunkt, som ute i livet är bestämmande
för allt, som skrives, nämligen ändamålet med det skrivna. För
många, för att icke säga de flesta uppsatser är det både möjligt
och fördelaktigt att tänka sig en användning. Och dock tyckes
ändamålssynpunkten vara mycket förbisedd i våra läroböcker i
uppsatsskrivning. Hr Alving framställer ett gott förslag, nämligen
att läraren vid ämnets ugifvande skall ånge ett visst ändamål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
