Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I S
W. CARLGREN
har i senare tid motiverat ifrågavarande företräde ur
psykologisk synpunkt med hänvisning till den pedagogiska
grundregeln, att det enskilda bör föregå det allmänna. Denna
regel var visserligen icke alldeles främmande för frihetstidens
undervisningsreformatorer, men synes icke före början af
1800-talet ha medvetet tillämpats på historien i skolan.14 Ett annat
motiv var säkerligen för nämnda reformatorer afgörande.
Hattarna ville genomgående göra bildningen nationell. Ett
flertal af de stadganden, som anförts ofvan, äro uttryck för
samma sträfvan. Det gäller sålunda läroböckernas affattning
på modersmålet, undervisningen om det svenska statsskicket
samt inriktandet af den politiska ekonomins studium i
främsta rummet på fäderneslandets och hembygdens tillgångar och
utvecklingsmöjligheter. De sist nämnda stadgandena bestyrka
tillika, hurusom en stadig hänsyn till vetenskapernas
praktiska tillgodogörande var förbunden med hattarnas patriotiska
ifver. Kursen i författningskunskap hade först påbjudits i en
förordning af 1757, som var en direkt följd af kungaparets
misslyckade revolutionsförsök föregående år.15 Det kan på grund
af skilda vittnesbörd anmärkas, att historieläraren tydligen
icke ansetts själfskrifven att gifva denna kurs,16 som törhända,
på grund af uppgiftens grannlaga karaktär, syntes kräfva
särskilda förutsättningar hos handledaren. Särskilda läroböcker
i statslära började redan vid midten af 1700-talet komma i
bruk.17 Märkligast af de ifrågavarande föreskrifterna i 1760
års utkast är kanske bestämmelsen om ett »pragmatiskt»
studium af historien, som kunde ge anledning till »slutsatser»
och »lärdomar». Man utdömde nu medvetet den föregående
tidens lärosätt och föresatte sig att, efter Browallii ord, »bruka
historien till nytta». Det är det rationalistiska draget i
tidsriktningen, som här starkt framträder. Kändt är, hur Dalins
berömmelse som historiker hos sina första läsare till väsentlig
del grundade sig på de »strödde politiske och moraliske
erhind-ringar»18 till samtiden, som här och hvar krydda hans
framställning. Han prisade eller fördömde det förflutna efter det
»upplysta» förnuftets måttstock. På djupare kritisk grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
