Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIEN SOM LÄROÄMNE I ÄLDRE SVENSKA SKOLOR 22 1
stod Lagerbring, som utöfvat ett varaktigt inflytande på vår
historiska undervisning genom sin bekanta verksamhet som
läroboksförfattare. Hans sammandrag af Sveriges historia
»till ungdomens tjänst» sågo dock först dagen under 1770-talet.
En mångfald af både inhemska kompendier och
öfversättningar i såväl svensk som allmän historia tillkommo förut
och efteråt. Men en granskning visar, att flertalet endast
i mycket begränsad mån uppfyllde de idealkraf, som
framträdt.19
. Jordmånen behöfde mogna för dylika krafs genomförande.
Skolstadgeprojektet 1760 stannade, som bekant, på papperet
liksom så många andra af hattväldets djärfva men lösa
reformtankar. Ett återslag på skilda områden var naturligt.
Det spåras för skolans och den historiska undervisningens
vidkommande i den gustavianska tidens första försök till SO.
Forslaget till SO 1778.
Detta förslag utstakar, i motsats till sin föregångare, en
bestämd kursplan för historien liksom för öfriga ämnen. Den
förra, upptas här första gången på skolans samtliga tre linjer :
apologist- eller skrifvarklassen, som återupplifvats redan 1724,
trivialskolan och gymnasiet. För apologistklassen föreskrefs
»det angelägnaste i Svenska historien» samt Hübners
sammandrag af den allmänna. Trivialskolans andra klass skulle
inledningsvis sysselsättas med »elementerna i historien», under
det att den tredje och fjärde hade att genomgå en
fortlöpande kurs i »äldre och nyare civilhistorien». På gymnasiet,
hvars båda afdelningar undervisades samfälldt i ämnet, skulle
vederbörande lektor börja med fäderneslandets historia »och
gå med densamma något nogare till väga». Sedan borde
»fortskyndas» till andra länders häfder, äldres och nyares.
Någon läsning af de antika historieskrifvarna nämnes icke i
detta sammanhang. Om sättet för undervisningen stadgas,
att läraren genom utredning af orsakssammanhanget i
historien skulle lägga sig vinn om att »hjälpa minnet». Det
historiska studiet borde f. ö. göras »så nyttigt, som möjligt är».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
