- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Fyrtioåttonde årgången. 1912 /
255

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 6o ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER



frågan om rytmen, torde böra framhållas, att Cicero i st. f.
genitivformer på -ii användt former på -i. Sid. 25, 17 bör
således läsas: amentlsswil cdnsïlï. Här träffa vi det af Cicero så
gärna använda satsslutet med dubbelcreticus. Sid. 26, 29,
pro-vinciis Galliis. Har icke läsarten provincias Gallias bättre
hand-skriftligt stöd? Sid. 24, 7 står: Fam. XV, 6, bör vara: Fam.
XV, 5■

Kommentaren lämnar behöfliga sakliga förklaringar i kort
och korrekt form samt en mängd fyndiga och träffande förslag
till öfversättning. Några anmärkningar särskildt i fråga om
sakförklaring vill jag dock framställa. Stället i bref 4 sid. 7, 12
(fidem recepisse etc.) förklaras sålunda: »både han själv (Pompejus)
och Appius (Clodius’ broder) hade givit sitt ord att sörja för
min säkerhet». Till förklaring af detta ställe vill jag anföra
Ciceros tal för Sestius 7, 15 Hunc (Clodium) vir clarissimus
mihi-que muUis repugnantibus amicissimus, Cn. Pompeius, omni cautione,
foedere, execratione devinxerat nihil in tribunatu contra me esse
fac-turum. Häraf synes, att Clodius fått gifva Pompeius högtidligt
löfte att icke angripa Cicero, när han (Clodius) blifvit folktribun.
Stället bör alltså tolkas sålunda: fidem recepisse sibi (Pompeio) et
ipsum (Clodium) et Appium de me; både Clodius och Appius hade
gifvit honom (Pompeius) sitt hedersord o. s. v. I brefvet 8 sid.
13, 36 förklaras si, quibus sententiis dixi sålunda: si (ii) quibus
sententiis dixi, »om de, till vilka jag i mina senatsvota sagt».
Men att sålunda skilja quibiis från sententiis går väl ej an. Bör
man inte konstruera sålunda: si iis sententiis, quibus dixi, quod
et ipsi pr ob arent, lcßtati sunt etc.? Bref 15 sid. 22, 16 läsa vi: cum
de hostiis ageretur et posset rem impedire, si, ut numer are tur,
postu-laret, tacuit. Detta ställe skulle nog behöft en utförligare
förklaring. I kommentaren står blott: hostiis krigsterm: »stupade»
(fiender). Utg. har tydligen tänkt på bestämmelsen, att en
härförare, som skulle hedras med supplicatio och triumf, borde ha
dödat ett visst antal fiender. Här skulle således numeraretur
åsyfta en räkning af de stupade. Men hur skulle senaten i Rom
kunna anställa en dylik räkning? Den måste hålla sig till Ciceros
uppgift, och han hade nog inte tagit till för litet. Stället måste
förklaras på ett annat sätt. För att senaten skulle vara
beslutmässig, fordrades, att ett visst antal medlemmar skulle vara
närvarande. Detta antal kunde vara olika allt efter frågornas
beskaffenhet. Det senatssammanträde, hvarom Cælius här talar,
var tydligen fåtaligt besökt. Om Hirrus, som yar emot förslaget,
att senaten skulle besluta supplicationes med anledning af Ciceros
fälttåg, hade begärt, att räkning af de närvarande skulle anställas,

Pedagogisk Tidskrift 1912. Häft. 6. 17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:46:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1912/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free