Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 12
o. johnsson
malt ord, nämligen »mig», smyga in ett helt annat ord,
nämligen »mej». Härmed är naturligtvis alis ingen
förkastelsedom uttalad över ordet »mej». Tvärtom är det högst
önskvärt, att detta ord öppet presenteras av våra författare
(vilket tyvärr sällan händer) och officiellt införes i våra
läseböcker. »Nå, välan», säger man, »det är naturligtvis önskvärt.
Men låtom oss tillsvidare, i avvaktan på det nya ordets
presentation, lata stavningen »mig» representera båda orden :
det gamla »mig» och det nya »mej»! Vi skulle alltså läsa
»mig» än som »mig» (i högtidligt språk) och än som »mej»
— d. v. s. vi skulle tillhålla barnen att göra så.
Det är svårt att förstå, varför denna utväg just skulle
vara så synnerligen rekommendabel. Vore det icke
rimligare att, medan man avvaktar den öppna presentationen
av det nya ordet i våra läseböcker (vilka ständigt utgå i
nya upplagor), låta barnen läsa »mig», då där faktiskt står
»mig»? Varför tvinga nioåringar (för att inte tala om
sex-och sjuåringar!) in i svårigheter, som de icke äro mogna för?
Ar nioårsåldern en ålder, då man lätt och ledigt reder sig
med tvenne ord, som for ögat framträda som ett?
Följande skäl tala emot ett dylikt tillvägagångssätt.
1) Stavningen m-i-g inbjuder barnet till läsningen »mig».
Synbilden suggererar till denna läsart, och dess makt kan
endast brytas genom reflexion. Vill man invända, att
engelskan i en massa ord har en fullt lika krånglig stavning för
ljudkomplexerna, så må därpå svaras, att när nu vårt språk
har utvecklat sig i så pass harmoni mellan stavning och uttal,
som verkligen är fallet, är det väl inte skäl att frånhända
oss den lyckan.
2) Till synbilden och dess makt sälla sig vanan och dess
makt. Om barnet (såsom väl i ali rimlighets namn nästan
undantagslöst sker) »stavar och lägger ihop» : m-i-gsäger migy
så är det vant vid läsningen mig. Är nioårsåldern den
lämpliga tiden att våldsamt bryta makten av både vana och
sensation ?
3) Skall ett barn under formen av ett enda ord laborera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
