Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»mig» eller »mej»
315
med tvenne, så må man allvarligt besinna, hur svårt detta
måste vara. Hur stark känsla av olika innehåll ett barn än
må äga, är det föga bevänt med dess förmåga att
konsekvent genomföra den stilenliga behandlingen av dem båda.
Ett systematiskt arbete på inövandet av tvenne stilarter
under nio- à tolv-årsåldern är en uppenbar galenskap.
4) Vill man påpeka, hurusom det innehåll, som
förekommer i lågstadiets läroböcker, mera sällan är av det
högtidliga slaget, så må häremot anföras följande.
För det första upptager kristendomsundervisningen trenne
timmar på veckoschemat, och skall under dessa timmar
läsarten mig, dig, sig upprätthållas, såsom nödvändigt är, måste
denna läsart betydligt stärka sin redan genom stavningen
och från innanläsningens allra tidigaste början förvärvade
makt över lärjungen. När man inövar läsarten »mej»
(under den skrivna formen »mig»), är det icke bara något nytt,
man lär eleven, utan det är ett gammalt herravälde, man är
i farten med att bryta. Nå, redan detta är betänkligt nog,
men härtill kommer till på köpet, att man icke får bryta
detta herravälde helt och hållet utan delvis måste låta det
fortvara. När man över huvud fordrar, att en nioårig elev
skall — och det endast delvis — övergiva sin gamla, invanda
läsart, så må man besinna, att man under alla
omständigheter drar en stor växel på hans reflexionsförmåga.
För det andra: Även om en betydande del av innehållet
är av den natur, att uppläsningen blir naturligast genom
läsarten »mej», så är lärjungen — om jag undantager den
livligare och mera begåvade — ej så mycket hjälpt genom detta
faktum, som man tror. Man resonerar som så, att det för
lärjungen bekanta är »mej» och icke »mig», men så är visst
icke förhållandet. Nog är »mej» mer än tillräckligt bekant
för eleven från hans dagliga liv, men icke under formen
»mig»0 Han är sedan innanläsningens första stadium van
vid uttalet »mig», och åskådningen ger honom heller intet
annat än »mig». Skall han läsa »mig» som »mej», måste
denna läsart framgå som frukten av en association, som upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
