Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o. johnsson
byte kunna över huvud alla läsvana personer göra även med
boken i handen, för så vitt de äro en smula kvicka i
vändningarna. Vilja vi säga, att vi uttala »icke» som »inte»,
»mig» som »mej», så går det väl an; men denna förklaring
målar säkerligen icke riktigast det ursprungliga förloppet.
Ar uttalet »mig» invant såsom återgivande synbilden »mig»,
sa äger förvisso i förstone ett utbyte av ord rum, när
barnet till en början skall tillhållas att läsa »mej». Barnets
stapplande fumlighet är ett tecken till den reflexion, den
viljeakt, varmed utbytet beledsagas. Kunde eleven giva
uttryck åt denna reflexion, skulle han säga: »Här har jag det
dumma ordet, som jag inte får säga!» Och så skall och
måste han ibland i alla fall säga det!
Den jämförelsevis obetydliga sak, som i denna uppsats
är före, visar i sin mån den moderna pedagogikens oförmåga
att hantera barn. Den talar, denna pedagogik, med
förkärlek om de psykologiska lagarne, men det är icke första
gången, som entusiastiskt studium av lagar och teoretisk insikt i
deras väsende gjort fiasko vid tillämpningen. Våra digra och
abstrakt hållna läroböcker sjunga en bedrövlig visa om den
saken.
Vid läsningen »mej» äger alltså ett utbyte rum.
Naturligtvis kunna barn inövas till ett sådant utbyte, ehuru det
kostar ansträngning, särskilt med hänsyn därtill, att »mig»
så ofta måste läsas som »mig». Hur går nu detta utbyte
till? Genom reflexion till att börja med. Reflexion är varje
association, som är beledsagad av viljeansträngning. (Genom
detta yttrande är reflexionen, åtminstone delvis, beskriven,
ej definierad.) Läraren påvisar för gossen, hur det säges i
talspråk, och när eleven sedan skall reda sig själv, hämtar
han fram talspråksuttrycket och insätter detta i stället för
»mig». I stycken, vilkas hela karaktär ligger vardagslivet
och över huvud talspråket nära, går detta för livligare
naturer rätt bra, men till och med i fråga om sådana stycken,
som gärna associera sig med hemmets och lekplatsens
minnen, går det för flertalet elever trögt, vilket visar, hur starkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
