Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»mig» eller »mej»
329
välde synbilden och den gamla vanan äger. Finge man dock
låta eleven alltid läsa »mej», ginge det väl an, men då hade
ock stavningen »mig» mist varje skymt av berättigande. Med
ordet mig måste väl ock den stavning försvinna, som icke
rätteligen har med ordet »mej» att skaffa.
Sunda förnuftet såväl som svenska språkets traditioner,
vilka ej tillåta en vidunderlig engelsk stavning, fordra, att
de två orden »mig» och »mej» skiljas åt i stavningen. (Här är
stället anmärka, hurusom det engelska språket väl kunde stava
»mej» som »mig», men väl svårligen under en och samma
stavning skulle tåla tvenne till uttalet så skilda ord som
»mig» och »mej».) En pedagogisk och språklig reformiver
synes mig böra inriktas på de båda ordens åtskiljande i
stavningen. En framställning med sådant syfte skulle nog vinna
beaktande av Kungl. Överstyrelsen, som säkerligen önskar
bringa reda i saken.
Tills statsmyndigheten vidtagit den önskade åtgärden,
må väl eleverna på lågstadiet (där förnimmelse och vana
betyda mest, reflexion minst) få behålla det ord, vid vilket de
vid läsning äro vana och som boken omedelbart ger dem, i
ali synnerhet som de icke genomgående få lov att läsa »mig»,
»dig», »sig» som »mej», »dej», »sej». Om man låter gossen
läsa »berget reste sig mot himlen», »molnet syntes mig
kantat av guld», så lägger denna läsart intet som helst hinder
i vägen för vare sig uppfattning eller betoning. Man behöver
säkerligen icke resa någon kulturkamp för den läsartens skull.
Det torde framgå av denna uppsats, att jag ser
mej-reformen med bibehållande av den gamla stavningen
förnämligast ur synpunkten av den börda, som lägges på nio- à
tolvåriga elever, av vilka flertalet saknar den smidighet och
anpassningsförmåga, som reformen kräver, i ali synnerhet
som »mig» skall upprätthållas om ett innehåll, som för sig
tager i anspråk en stor plats på schemat. Reformen,
konsekvent och med stränghet genomförd — såsom den i
verkligheten också i en viss flickskola genomföres — synes mig öka
bördan för de små och förbittra lästimmarne.
Pedagogisk Tidskrift 1912. Håf t. 8. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
