Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 22 anmälningar och recensioner
härrör från att de hört omtalas, att amorfa ämnen, såsom glas
och järn etc., förete en bild, som något afviker från den ideala
srnältprocess, som kristallinska ämnen följa.
Optiken företer också väsentliga likheter hos hr Berg och
hrr G. och B. De anmärkningar, jag gjort hos den förre om
belysning och optisk medelpunkt, träffa ock de senare. Ett par
anmärkningar, som speciellt träffa hrr G. och B. må tillfogas.
De ha gjort det rönet, att vid reflexion ligga den infallande och
den reflekterade strålen i samma plan, en ganska trivial sanning,
då enligt en grundsats i geometrin två räta linjer, som skära
hvarandra, bestämma ett plan. Framställningen om kroppars färg
är ofullständig och felaktig. En kropp kan vara röd utan att
enbart återkasta röda strålar, o. s. v.
Den häfdvunna uppdelningen af kropparna i omagnetiska
och magnetiska samt af de senare i permanenta och temporära
magneter har icke heller fallit hrr B. och G. i smaken. De gå
så långt, att de påstå, att alla stuffer af magnetisk järnmalm äro
permanenta magneter. De ha lurats af namnet magnetisk, då
de däri inlagt samma betydelse som hr Berg. — Att
inklinationen är större på ett ställe än på ett annat, beror enligt G. och
B. på att jordrnagnetismens totalintensitet är större på det ena
stället än på det andra. Störst skulle den enligt författarnes
mening vara vid polerna. Den minsta eftertanke säger eljest, att
inklinationen beror på förhållandet mellan vertikal- och horisontal-
y–-
komposanterna, ty tang i = —, men V V2 -f H2 har därmed intet
Ji
att skaffa. — I olikhet med hr Berg använda hrr G. och B. det
vedertagna namnet oledare för sådana ämnen som glas och
ebonit, men i likhet med den förre ge de namnet spänning åt tre
skilda saker: potential, potentialskillnad ocli elektromotorisk kraft,
hvilket föranleder oegentligheter af samma art som hos den förre.
— Om vid raffinering af koppar endast Cu-joner utfällas, beror
det enligt hrr G. och B. på att strömstyrkan är nog stor; andra
forskare ha funnit, att den saken beror på potentialskillnaden
mellan elektroderna vid en viss temperatur och en viss
koncentration. — Erkännas må, att vid framställningen af Grammes ring
öfverträffar hr Berg i tydlighet hrr G. och B., hvilkas fig. 50
med dithörande text för nybörjaren torde vara ofattlig.
Hrr G. och B:s kurs är utförligare än hr Bergs. Del IV
ägnas åt s. k. allmän fysik. Vid tal om den tvåarmade
häf-stången skall jämviktsläget vara indifferent, icke stabilt, såsom
förf. uppge, emedan då stångens egen tyngd influerar. Det
antydda försöket med den enarmade häfstången måste ock miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
