Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de klassiska språkens ställning i våra skolor 337
den historiska utvecklingen och därmed även av vår egen
tids företeelser. Det är mindre att undra på, om många finna
denna väg för lång, i ali synnerhet som talrika röster så länge
förkunnat, att hela färden är skäligen onödig. Den långvariga
polemiken mot det s. k. latinherraväldet, med sina slagord
och sina populärpedagogiska teser, har framkallat den
tämligen allmänna föreställningen, att studiet av klassiska språk
väl är obligatoriskt för några ämbetsmannabanor, men att
det eljest för lifvet är onyttigt, att icke säga skadligt. Denna
vanföreställning — liksom dess komplement, tron på
matematiken såsom den gagneligaste utrustningen för livet — blir
så mycket lättare att underhålla och så mycket svårare att
bekämpa, ju mera den solidare humanistiska bildningen
krymper samman i vårt land.
Den klassiska lärdomstypen har väl redan alldeles
försvunnit ur den stora allmänhetens synkrets, och antalet av
dem, som — utanför fackmännens krets — själva erfarit
värdet av »andens vetenskaper» och deras inbördes sammanhang,
blir dagligen mindre. Om emellertid — som väl är att
hoppas — man en gång mera allmänt får ögonen öppna för att
vi, jämte vår storartade naturvetenskapliga och tekniska
kultur, ha en annan och långt äldre av allmänmänskligt
innehåll och att denna på klassisk grund byggda svenska odling
icke får armbågas ut ur landet — då är mera vunnet för
latinskolan än det nit skulle vara, om vi finge fler timmar på
skemat, än vi nyligen förlorat.
Jag tror, att de klassiska språkens ställning vid läroverken
ej kan rätt bedömas, om man ej beaktar denna
tidspsykologiska faktor.
Det var realskolans skapelse, som var den positiva och
bärande tanken i den senaste skolreformen. När man
tillgodosett realskolan, hade gymnasiet att inrätta sig, som det
kunde. Nederskolan hade sagt upp tjänsten, och gymnasium
fick gå sig självt till handa. Det var de främmande språken
det gick ut över: endast tyskan satt i orubbat bo; franskan,
grekiskan och latinet förlorade vardera tvenne år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
