Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
nat. beckman
följande onekligen bisarra läge: En lång process har förts
inför landets högsta skolmyndighet. Denna har konstaterat
en faktisk lagöverträdelse. Men den är förhindrad att i saken
fälla dorn, emedan kyrkoherden i Örebro inlägger veto.
Denna utgång är att beklaga för alla vederbörande. Att
käranden finner den orimlig, kan man inte förtänka honom.
Svaranden tiger naturligtvis, men han måste tänka, att målet
bort läggas ned genast, då utgången var klar genom
inspektors ställning till saken. Inspektor, som tydligen velat en
uppgörelse i godo, måste ju också tycka, att denna bäst
kommit fore den halvårslånga processen. En lång process,
soin blir utan resultat, är ju till alla parters nackdel. Och
den dömande myndigheten, Överstyrelsen, måste finna det
för sin auktoritet betänkligt, att den hindrats fälla dom, då
en lagöverträdelse konstaterats. Man kan alltså gå ut från
två diametralt olika ståndpunkter. Man kan anse, att
lagöverträdelsen bort beivras, och man kan anse. att den i detta
fall bort på grund av sin obetydlighet behandlas under hand.
I båda fallen kommer man till samma resultat. Utgången
var beklaglig.
Emellertid, med allt erkännande åt dessa synpunkter,
måste hävdas, att fallet var ett väl svagt underlag för ett
yrkande på lagändring. I just detta fall skulle nu gällande
lag, strängt tillämpad, givit ett gott resultat och låtit saken
få riktiga dimensioner från början.
Lagens mening är så: Klaganden skulle ha gått till
inspektor. Av vad sedan förekommit, veta vi, att denne
kommit att säga, såsom J. O. ofta säger: Visserligen har
vederbörande icke förfarit lagligt, men jag finner icke skäl vidtaga
åtgärd. Det hade då stått klaganden fritt att gå till eforus.
Antingen hade denne då gått till Överstyrelsen eller instämt
med inspektor. Hade eforus instämt med inspektor, så
hade klaganden kunnat gå till J. O., som haft rätt ställa
rektor till ansvar för örfilen, om han funnit sådant ansvar
böra utkrävas, och därjämte ställa eforus och inspektor till
ansvar för deras försummelse, om han ansett sådan föreligga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
