Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
nat. beckman
1) i kyrkolagen, vars bestämmelser äro, då det gäller
prästerna, i väsentliga stycken upphävda genom »Lagen om
ämbetsbrott av präst» d. 8 mars 1889, men som ännu
till-lämpas, då det gäller lärare. Kompletterande bestämmelser,
som ännu äro i kraft, bära så vördnadsvärda data som 11
februari 1687, 21 aug. 1786 och 7 dec. 1787;
2) i allmänna strafflagens bestämmelser om ämbetsfel.
Denna har vunnit tillämpning t. ex. genom lagståndet utslag
av rådhusrätten i Nyköping år 1908, varigenom en lärare
för en örfil, varav skada följt, dömdes jämväl för oförstånd
i ämbetet;
3) i läroverksstadgan och den därtill anslutna
instruktionen för läroverkens överstyrelse.
Man kan naturligtvis utan vidare undersökning ge
Överstyrelsen rätt, då den säger, att så tillfälligt och på så olika
tider tillkomna bestämmelser icke kunna antagas förete
sådan enhetlighet och konsekvens, som är önsklig och nödig
i sådant fall som detta. Och det kan vara överflödigt att
framhålla de särskilda anmärkningar, som kunnat göras.
Blott såsom ett kuriosum skola vi erinra om att en av de
icke formligen upphävda bestämmelserna ger biskopen i
egenskap av eforus rätt att utan vidare »avskaffa» sådana
lärare, som han finner otjänliga. Ett annat kuriosum, som
kan intressera just närvarande ärade auditorium, är, att
Stockholmslärarnas ställning synes särskilt oklar. Det fanns,
då Kungl, direktionen för Stockholms städs
undervisningsverk ännu hade sina funktioner orubbade, olika meningar,
om den ägde disciplinär myndighet över lärarna, eller om
denna befogenhet fortfarande fanns kvar hos Stockholms
stads konsistorium. Oklarheten är naturligtvis nu ännu
större, då Direktionens väsentliga funktioner lagts i andra
händer men ingen förordning bestämt, hur den disciplinära
myndigheten skall ordnas.1 Viktigare är naturligtvis det
1 Enligt senare erhållna sakkunniga upplysningar skulle Direktionen
själv ha kommit till den övertygelsen, att den icke ägde domsrätt,
särskilt därför, att dess medlemmar icke voro edsvurna.-’ Däremot ansåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
