Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - J. Reinius. Om disciplinen vid våra läroverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 o
j. reinius
I § 54 av läroverksstadgan säges härom:
»i. Vid hvarje af lärjunge begången mindre förseelse söke
lärare först att genom tilltal och varning rätta den felande.»
»2. Vid fortsatt felaktighet eller vid svårare förseelser må,
alltefter felets beskaffenhet, anmärkning i klassens anteckningsbok
eller ock annan af rektor, i fråga om kvinnlig lärjunge i samråd
med första lärarinnan, godkänd art af bestraffning användas.
Härvid iakttages dock, att kroppslig aga å gymnasiet och i
realskolans sjätte klass i intet fall må förekomma samt i
läroverkets öfriga klasser först efter af rektor i hvarje särskildt fall gifven
bestämmelse.»
»3. Rektor må, där han så finner skäligt, hänskjuta fråga
om lärjunges bestraffning till kollegiet, som äger att efter hållen
undersökning döma den felande till offentlig varning eller annan
lämplig bestraffning.»
Alltså väsentligen honnörs straff\ vanligtvis avsedda att
vädja till lärjungarnas hederskänsla.
Anmärkningen, som officiellt infördes 1905, innebär
närmast, att läraren överlämnar saken åt hemmet — skammen
inför kamraterna äro väl de flesta pojkar rätt okänsliga för.
Anmärkningen får därför ofantligt olika innebörd och värde
som straff alltefter olika hem. I de stränga hem, som ännu
kunna finnas, medför den mycket stryk och lidanden av olika
slag för pojken, — detta är väl det minst vanliga fallet. I
de flesta hem framkallar den kanske lite ovett och lite
förstämning, som snart glöms. I en del hem slutligen har den
ingen verkan alls, sedan pojken förklarat för sina ömma
föräldrar, att »magistern var orättvis».
Jag vet ej, vad allt »annan af rektor godkänd art af
bestraffning» i praktiken brukar innebära. I 1878 års stadga nämnas
»nedflyttning under medlärjungar» och »utvisning från
lärorummet». Det förstnämnda straffet är nu otänkbart med vår
förståndigare placering. Snarare låta vi ju nu »de yttersta varda de
främste» för att få dem under våra ögon riktigt. Men även
utvisning från lärorummet har strukits i nuvarande stadga.
På lärarmötet i Linköping 1893 diskuterades disciplinfrågan
med anledning av det kommittébetänkande av år 1891, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
