Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Hilding Celander. Litteraturstudiet på gymnasiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litteraturstudiet pa gymnasiet ioi
IOI
bruk. Utan tvivel ligger redan däri en uppgift av så stor och så
mångsidig praktisk betydelse, att enbart den bör tillförsäkra
modersmålet en stark ställning på alla bildningslinjer. Men det
studium, som under modersmålstimmarna bedrives, det gäller
dock icke språket, formen, utan det gäller litteraturen och det
däri nedlagda arvet från fäderna av nationell odling. Det är
detta, som framför allt betingar modersmålets ställning på
gymnasiets studieplan.
När läroverkskommitterade (av 1899) i sitt utlåtande
1902 föreslogo ökning av modersmålstimmarna för gymnasiets
alla klasser från två till tre timmar, så var det under framhållande
av att »de nationella bildningselementen böra stärkas».
(Kommittén förklarar t. o. m., att den räknar denna lilla ökning »som
en af de viktigare åtgärder, som af densamma till förbättring
af gymnasiets undervisningsplan framlagts».) I
överensstämmelse med denna tankegång satte man också som
litteraturläsningens förnämsta uppgift »att giva så fyllig kunskap som
möjligt om vårt folks kultur under olika tider». Fylles den
uppgiften rätt, så är utan tvivel därmed mycket vunnet för vår
nationella odling och fördjupandet av vår samkänsla med denna.
De omedelbaraste och innerligaste yttringarna av vårt folks
andliga liv, dess egenart och dess växt genom tiderna, dem
finna vi i vår svenska diktning. Det är där, vi lyssna till
»vår andes stämma i världen». Om vår bildade allmänhet
genom skolundervisningen kunde bringas till ett varmare
intresse även för den svenska litteratur, som blivit klassisk, så
skulle kanske åtskilligt av den ytlighet och grundhet, som allt
för ofta vidlåder svenskarnas fosterlandssinne, på den vägen
kunna bortår betas.1
Som den andra huvuduppgiften angives i samma kommitté-
1 »Att svenskarnas intresse för ett djupare studium af litteraturen —
och främst av den egna litteraturen — varit utomordentligt ringa»,
konstateras bl. a. av den siste, som på allvar rannsakat vårt folks egenart i
gott och ont, Gustav Sundbärg. (Folklynnet och utvandringen s. 21.)
Han finner förklaringen härtill uti »den liknöjdhet, som hos oss möter
överallt, när det gäller en mera ingående psykologisk forskning».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
