Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Hilding Celander. Litteraturstudiet på gymnasiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I02
hilding celander
utlåtande »att uppställa ef terf öl jansvärda mönster för
utvecklingen av lärjungens egen produktionsförmåga». Det är den
formellt bildande sidan av litteraturstudiet, som här tages sikte
på. Alltså något, som man alltid åberopat såsom en
utomordentlig förtjänst hos latinstudiet och som motiv för detta ämnes
anspråk på en ledande ställning. Det är väl numera allmänt
erkänt, att den formella bildning, som har verkligt praktiskt
värde, den vinnes dock förnämligast genom studium av och
övning i det egna språket.
Litteraturläsningens insatser i gymnasiets bildningsarbete
äro dock ingalunda uttömda med dessa båda uppgifter (den
nationellt kulturhistoriska och den formellt stilbildande). Ja,
jag vågar t. o. m. påstå, att man inte ens har träffat det
väsentliga, om man lägger tyngdpunkten där. Det dyrbaraste, som
litteraturstudiet har att ge, det ligger i de rent mänskliga värden,
som det inrymmer.
Det ligger i sakens natur, att skolans och särskilt
gymnasiets studiearbete till övervägande grad måste ta ynglingens
intellektuella krafter i anspråk. Skolarbetet går ut på att skapa
intellektuellt tränade ynglingar, rustade med de nödvändigaste
teoretiska hjälpmedlen för livets arbete. Men hur ofta har inte
detta skett på bekostnad av andra, lika dyrbara mänskliga
förmågor! Hur ofta konstatera vi inte, att gossens livliga
mottaglighet, hans fantasirörlighet, hans känslighet, hans viljas
vakna spänstighet — allt detta är hos ynglingen liksom insomnat,
förkvävt under tyngden av skolans splittrande och
minnes-belastande arbetsbörda. Orsakerna må nu också ligga på andra
håll än i skolarbetets ensidighet, men nog har detta sin dryga
andel i det ofta iakttagna och beklagade förhållandet, att
studenten går ut i livet som en blaserad intellektualist, utan
initiativlust, utan verkligt personligt intresse för något annan
än — i lyckligaste fall — ett eller annat fack. Det är ingen sund
människotyp, ingen värdefull medborgartyp, som denne
genomsnitts-student ger utsikt till — om han ej sedan, utanför skolan,
blir väckt till mera eget liv. Utan tvivel är man tämligen
allmänt medveten om denna fara, som medföljer vår nutida, en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
