Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Anmälningar och recensioner - Sigurd Segerström. Korlén, Tysk språklära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447 ANMÄLNINGAR OCe RECENSIONER
<444
Artur Korlén, Tysk språklära. P. A. Norstedt & Söners
förlag 1913. Pris kr. 2,75.
[Här nedan använda förkortningar: CN =
Calwagen—Nordgren, Tysk språklära, 15. uppl.; Hj= Hjorths grammatik, 6. uppl.;
K = Korlén; L = Lyon, Deutsche Grammatik (Samml. Göschen);
HL=Heyse—Lyon; Deutsche Grammatik, 25. uppl.; MM =
Mo-reen—Meyer, Tyskt konstruktionslexikon; S = Sütterlin, Die
deutsche Sprache der Gegenwart, 2. uppl.; W = Winell, Tysk
grammatik, 3. uppl.]
Den tyska språklära, som lektor Artur Korlén nyligen
utgivit, är ett i många avseenden märkligt arbete, som förmodligen
skall på sina håll komma en del oro åstad. Det kan så gott
först som sist sägas ifrån, att det ej är någon bok för dem, som
hunnit stelna i en viss metod och redan svurit en bestämd
grammatik trogen kärlek för livet. Särskilt torde stoffets disposition
komma att just hos dessa pedagoger väcka många betänkligheter
och — vålla dem åtskilligt besvär, trots att densamma
odisputabelt skett efter vida rationellare grunder, än hittills varit fallet.
Människan är ju slav under sina vanor. När vi vant oss vid att
återfinna t. ex. paragrafen »Genitiv som tidsadverbial» under
rubriken »Adverbialsackusativ» eller behandlingen av geografiska
egennamn dels i formläran under rubrikerna »Egennamns
böjning» och »Genusregler», dels i syntaxen under rubriken »Den
bestämda artikeln», så kan det ej undgås, att man blir
konfunderad, när man i denna bok måste söka var sak på dess rätta
plats, således Gen. som tidsadv.» i syntaxkapitlet »Adverbial»
och de geografiska egennamnen fullständigt slutbehandlade på
sina behöriga platser under »Substantiv» i formläran o. s. v.
Principen att insätta varje sak i dess organiska sammanhang
är i möjligaste måtto konsekvent genomförd. Därav har
givetvis blivit följden, att formläran (ordläran) kommit att omfatta
mycket formmaterial, som hittills plägat — tämligen godtyckligt
för resten — hänföras till syntaxen (satsläran). Överhuvud taget
äro ju i många fall gränserna mellan formlära och syntax
flytande, och det blir ytterst en smaksak eller en vanesynd att
hänföra vissa språkliga företeelser till den ena eller den andra
huvudavdelningen. Men otvivelaktigt vinner syntaxen—satsläran i
överskådlighet och reda genom att, som här skett, konsekvent
indelas efter satsdelar i stället för ordklasser.
Formläran—ordlärans indelning har däremot naturligtvis fortfarande skett efter
ordklasser. Se för övrigt innehållsöversikten! Om vi välja Hjorths
grammatik, 6. uppl.. till jämförelsematerial, finna vi, att följande
partier äro, i motsats till vad fallet är hos Hj., hos K. fullstän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
