Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - G. A. Jaederholm. Ett svenskt arbete i didaktik: L. M. Wærn, Formell undervisningslära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3o6 anmälningar och recensioner 35 1
35 1
lärjungarna. Betygsväsendet är ju »ett nödvändigt ont», så ju
mindre betygssättning och behandling av barnen därefter, desto
bättre, lyder ju den nuvarande parollen. Ansatser till en
differentiering i undervisningen i läroverken ligga kanske bakom vissa
antydningar angående produktiva hemuppgifter (sid. 67). Även
på andra punkter, där förf:s omdöme varit av stort värde,
saknar man uttalanden. Det kan ju anses naturligt, om författaren
velat alldeles särskilt begränsa sina didaktiska regler till
nuvarande väl icke i allo särskilt lyckliga skolförhållanden, och man
får väl hoppas, att förf:s stora erfarenhet skall förmå konom att
senare i något annat arbete särskilt ägna uppmärksamhet åt den
förnuftiga didaktik, som här och var är omöjligjord genom
diverse s. k. skolreformer.
Av särskilt intresse är kap. (9) om lärogången. Det är,
liksom arbetets övriga delar, rikt på iakttagelser och innehåller bl. a.
ett försök till reduktion av vissa av de i pedagogikens historia
s. k. Baconska satserna (»gå från det konkreta till det
abstrakta» etc.) på varandra. Dock efterlämnar detta kapitel i vissa
hänseenden en avsevärd besvikenhet. Icke så mycket därför att
författaren icke i detalj behandlar »formalstadierna» ; den fara
för uniformering och slentrian, de ofta medföra, kan trots mycken
riktighet i desamma kanske motivera förbigåendet. Men därför
att författaren icke uppvisar, att dessa regler ofta i realiteten
komma i konflikt med varandra och ytterst sällan lämna en
verklig vägledning. Är det det från lärjungens sida sett, eller
från den färdiga kunskapens sida sett, enklaste, som skall utgöra
utgångspunkten — och vad vet man i verkligheten om enkelhet
eller komplicerthet i barnens uppfattning? Regeln om gången
från det konkreta till det abstrakta är i en hel del fall att
betrakta som en kvarleva från den tid, man ansåg det abstrakta
»ligga till grund» för det konkreta, och vetenskapens mål var en
begreppspyramid med mot toppen stigande abstrakthet. Inför
kausalsammanhanget t. ex. i historien, där framabstraherandet av
»verkande krafter» ter sig som höjdpunkten av dålig historisk
metodik, hur går det där? Eller är det att gå från det enklare till
det mera sammansatta att börja med Egyptens oerhört
komplicerade kultur, därifrån fortskrida till germanerna och tiden för
deras intrång i det romerska riket och därmed följande, väl i
allmänhet rätt primitiva förhållanden? Nog skulle man väl kunna
enas om, att regeln om tidsföljd i historien och om läge i
rummet i geografien (inklusive regeln natur före kultur i samma
ämne) äro mycket betydelsefullare regler än »gången från det
konkreta till det abstrakta», »från det enklare till dét samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
