Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och recensioner - Erik Staaff. Viktor C:n Lindström, Titi Livi ab urbe condita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T139 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
Sid. 136 (Ib. 56, 1): » Trepidantes que (elephantos) . :. e media
acie in extremam ad sinistrum cornu adversus Gallos auxiliares
agi inssit Hannibah. Utg. säger, att Hannibal lät föra elefanterna
»ur linien till bakersta ledet och därifrån etc.». Men in extremam
aciem kan väl icke gärna avse något annat än »längst ut åt
sidan». Det ger ju också den önskade meningen.
Sid. 146 (XXII 7, 1). Om slaget vid Trasumenus yttrar
utgivaren följande: »Datum uppges t. d. 23 1. 27 juni, alltså
enligt den beriktigade kalendern mitten av april». Det ser ut,
som om utg. här skulle ha missförstått en not i Mommsens
Rom. Geschichte (I, sid. 594). Mommsen förlägger här slaget
vid Trasumenus till april (»muss nach dem berichtigten kalender
etwa in den April fallen»). Men han räknar ut sitt
kalender-beriktigande med hjälp av de befintliga uppgifterna om tiden för
Q. Fabius’ diktatur. Lindström däremot tyckes genom sitt
»alltså» antyda, att han tänker sig befintligheten av en norm,
enligt vilken kalendern på Hannibâlskrigets tid skulle utan vidare
kunna beriktigas Någon sådan finnes emellertid icke; det är
icke ens en given sak, att kalendern över huvud var ur gängorna
under ifrågavarande tid. Om man får tro Bauer’s redogörelse
i I. v. Müllers Handbuch, så skulle den republikanska kalendern
ha befunnit sig i den skönaste ordning ända till tio år efter
slaget vid Trasumenus. Om Livius’ uppgtft angående tiden för
romarnes nederlag icke vill stämma, kan ju också felet gott ligga
på annat håll än i kalenderns bristfällighet.
Sid. 153 (Ib. 18, 2): interclusam ab suis ’som var instängd
mellan deras linjer’. I sak har anmälaren ingenting att invända
mot L:s översättning; men återges stället icke riktigare med
orden »skild från huvudstyrkan» eller något liknande? Sid. 158
(Ib. 36, 9): aurum ’den gyllene gåfvan’. Avser en del aureae
paterae, som erbjudits romarne som gåva. Den omskrivande
översättningen är emellertid icke så lämplig, som den vid första
påseendet synes; ty man finner av C. 32, att det verkligen var
fråga om en ekonomisk hjälp. Sid. 170 (XXIII 7, 1): »(Zegati)
Campanorum ’från (kapuanerna =) Kapua’; emedan detta var
huvudorten i Kampanien». Det är mig icke alldeles klart, vad
utg. vill säga med dessa ord; Campani betecknar ju, heter det,
ursprungligen invånarna i Kapua, och Campani a är den av detta
folknamn avledda beteckningen för det vidsträcktare området.
— Sid. 202 (XXIV 16, 17): Utg. förklarar här den stundom
förekommande infinitiven efter permitto som en analogi med
konstruktionen efter sino. Snarare borde man nämna licet,
eftersom sinere icke följes av någon dativ. — På samma sida har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
