Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Einar Öije. Vanskligheter vid den tidigare geometriundervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 oo
einar öl je
kande, är icke benägen att använda åskådningen på detta
sätt. Inför fjärdeklassistens uppfattning är det nog, att han
kommer till ett resultat, och han har svårt att förstå,
varför det ej skall anses tillräckligt, att han ritar upp en figur,
noggrant och omsorgsfullt förstås, och sedan kontrollerar,
huruvida satsen visat sig riktig. Endast de stora
begåvningarna kunna vid den åldern ha behov av en annan metod,
endast de goda begåvningarna bringas självmant att förstå
ett sådant behov. Vad de övriga beträffar, kunna de lära
in metoden, om de ha fallenhet, men för många, kanske för
flertalet, blir det endast ett oförklarligt påfund av dem, som
makten hava, att det skall pratas fram och tillbaka om en
sak, som så lätt kunde undersökas på mera fattbara vägar.
Den abstraktion, som ligger i varje teorem, finner
fjärde-klassisten något besvärlig, och hans taktik är sannolikt den,
att han utan synnerlig eftertanke rabblar upp satsen för att
sedan, så snart han fått upp figuren, läsa upp hypotes och
tes, sådana de stå angivna boken — alltså en ny utanläsning!
Att hypotes och tes direkt framgå ur teoremet, är då ingen
levande sanning för honom. Klickar det så för honom vid
angivandet av hypotes och tes i anslutning till figuren, så
finner han ingenting oegentligt i att försöka med någonting
annat, som han tycker se riktigt ut för ögat. Häri ligger
icke bara en vanlig gissning; även de redbarast arbetande
elever kunna göra sig skyldiga till detta fel, kanske genom
sammanblandning. Och jag finner detta helt naturligt; kan
eleven ej utan figur angiva hypotes och tes, så går det
sannerligen ej heller med hjälp av en figur, som visar båda
delarna och mera därtill för ögat; det sistnämnda nyttiga
organet uppfattar mera, än vad som redan var för mycket för
hjärnan, men jugerar ännu sämre än denna.
Lyckas man nu komma därhän, att teoremet (med
problem är det inte så farligt) blir något mera än tomma ord,
så återstår likväl att bibringa eleverna en uppfattning om i
vad mån man får ta hjälp av den uppritade figuren. Ny-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
