Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Nat. Beckman. En rättsfråga. Läroverksstadgans § 198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33«
33« nat. beckman
3) Men vi fråga vidare: »Har Överstyrelsen i något fall
utan framgång sökt vinna rättelse i avseende pä felaktigt eller
olämpligt förfarande av någon lokalmyndighet (eforus eller
inspektor)?» Svaret blir, att Överstyrelsen aldrig försökt och
sålunda icke kunnat misslyckas.
§ 198 är, jag upprepar det, satt ur funktion, utan att man
ens allvarligt försökt tillämpa den.
En synpunkt till förklaring av vår underliga situation
skall jag, innan jag går vidare, i korthet beröra. Det är nog
så, att de män, som haft skolans styrelse om hand, icke blott
då det gällt lärare utan även då det gällt pojkar, i någon
mån saknat blick för papperets pedagogiska brister, för
önskvärdheten, att små ting må få glömmas. I det förträffliga
anförande, som dåvarande läroverksrådet Bergqvist höll vid
rektorsmötet 1906, fanns det en detalj, som icke var
förträfflig. På ett övertygande sätt sökte tal. visa, vad en väl skött
klasskonferens kunde komma att betyda för lärarnas fostrande
verksamhet. Säkerligen var detta anförande det bästa, som
förekom vid mötet. Men den tråkiga detaljen var ett förslag,
att vi skulle lägga upp »Schiilerkarakteristiken» på särskilt
utarbetade blanketter. Litet var inser, att dessa skulle fått
en mycket odiös karaktär, då de måst ligga i läroverkets
arkiv, fått karaktär av offentliga handlingar och säkerligen,
dä de rört ömtåliga ting, rent av utsatt lärarna för
injurieprocesser.1
Ett annat skäl till att stadgandet kommit att elimineras
bort, äro nog olyckliga tillfälligheter vid behandlingen av de
mål, vilka man verkligen försökte behandla lagligt. Det hände,
att en lokal myndighet helt enkelt bad att få slippa fullgöra
sin plikt. Då uppkom en bisarr situation: handlingen var
olagligen inkommen. Den var föremål för dagspressens
dismin skrivelse, fortfarande utan eget yrkande, till Domkapitlet, hos vilket
jag icke kunde föra talan, då en dylik sak omöjligen kan anses falla under
Domkapitlets domsrätt.
1 Min något avtrubbade opposition mot detta förslag läses i
mötesberättelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
