Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - O. P. Behm. Genmäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genmäle
12 1
tag — peccare humanuni est. Ett sådant hade han begått i det
ifrågavarande fallet, ty läxan var onekligen för svår — jag vet
det, emedan jag genomgick den med min egen son. Läxans
omfång hade icke varit för stort, om texten vore lätt och
lämplig för skolbruk, men det är just vad den icke är. Bokens
användning var ett misstag, och den användes heller icke vidare.
Att den någonsin kommit att användas beror därpå, att den
föreslogs utan att vara känd av någon annan än förslagsställaren.
Denne hade tilltalats av berättelsernas intressanta innehåll och
form och ville göra ett försök med att använda boken vid sin
undervisning. Därav att en bok användes följer icke säkert, att
den är lämplig. Att den »arme ynglingen» i 4:de ringen
behövde 4 t:r för att läsa över sin läxa berodde icke på, att han
icke lärt sig använda sitt lexikon, utan därpå, att han i detta
förgäves sökte efter betydelsen på de för honom obekanta
orden och att dessa voro så många och att han i saknad av
kommentar eller ordlista endast med stor svårighet kunde fatta
den för honom alltför svåra texten. —
Sid. 36 säger lektor R. vidare: »Lektor Behm tyckes skarpt
ogilla, att man vid undervisningen i moderna språk ofta byter
textböcker. Såsom idealiska framhåller han förhållandena vid
latinundervisningen: där behöver man bara läsa Cornelius Nepos,
Livius och Horatius». Den första satsen är riktig. Däremot har
jag icke framhållit förhållandena vid latinundervisningen såsom
idealiska. Vad jag sagt är följande: »Märkvärdigt är, att man
aldrig hör lärare i de döda språken uttala någon fruktan för
förstelning», ehuru de måste dragas med Cornelius Nepos, Livius,
Horatius och Xenofon under hela sin tjänstetid». Jag har alltid
trott, att uttrycket »dragas med något» t. ex. nöd eller sjukdom
betyder »vara besvärad eller plågad av, ha att kämpa med».
Har jag rätt däri, vilket jag vågar hoppas, så innebär mitt
uttryck snarare motsatsen till ett idealiskt förhållande. Här har
således lektor R. åter av sin livliga fantasi låtit förleda sig till
att genom användande av en falsk premiss draga en felaktig
slutsats. Vad jag velat säga är, som var och en bör kunna förstå,
att 0111 en lärare i de döda språken måste tåligt finna sig i att
under hela sin tjänstetid genomgå kurser av de nyssnämnda
författarna, så är det icke för mycket begärt, om den fordran
ställes på lärarne i moderna språk, att de mindre ofta byta 0111
textböcker, än vad nu är fallet.
Om lektor R. liksom undertecknad haft barn i skolorna och
saknat enskild förmögenhet, skulle han antagligen i denna dyra
tid icke yrkat på ombyte av textböcker för att förnöja kvarsittare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
