Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Bernhard Risberg. Cederschiöld och Olander, Riktlinjer för modersmålsundervisningen; Modersmålsundervisningen, fem föredrag, utgivna av Odal Ottelin och Nils Hagström - Karl Nordlund. Nat. Beckman, Gammaldags skolliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 12 anmälningar och recensioner
Modersmålslärare, som äro intresserade för sina uppgifter
och ännu tro sig ha något att lära, skola säkerligen med stor
fördel ta del af båda de här i korthet berörda böckerna.
Bernhard Risberg.
Nat. Beckman, Gammaldags skolliv. Stockholm 1917
(Skrifter, utgivna av Pedagogiska Sällskapet i Stockholm).
Lektor Beckman har haft den lyckliga idén att samla hop
egna och andras minnen av skolseder, mest skolpojksseder i
Skara läroverk för några decennier sedan och skildra dem i ett
häfte på några och fyrtio sidor. Skildringen, gjord med gott
humör, förtjänar att läsas inte bara av gamla skolpojkar utan
av alla skolvänner och skolpojksvänner. Och, ej minst, exemplet
borde locka till efterföljd. Det är mycket av sådan traditionell
skolkultur och av äldre tiders skolpojkspsykologi, som borde
räddas undan glömskan, och här gå vi många av äldre
pojkårgångar och ha i själva verket mer att förtälja, än vad vi kanske
tro. Studera bara lektor Beckmans skrift, och det går nog litet
var som med mig, minnen och intryck från fordom stiga i mängd
fram ur glömskan.
Lektor Beckman berör i sin skildring blott i förbigående
själva undervisningen och dess teknik. En detalj av vad han
omnämner har jag fäst mig vid: seden, att pojkarne i skilda
ämnen ideligen efter växlande principer omflyttades efter
ådagalagda kunskaper. Jag erinrar mig själv från min egen skoltid
samma sed praktiserad i första klassen av en åldrig lärare av
gamla stammen. En form av denna tävlan har särskilt fäst sig
i minnet; den gällde provräkning och bestod däri, att pojkarne
förelades några tal till uträkning och blevo uppställda i
ordning efter klassrummets väggar, allt eftersom de hunno få alla
talen rätt färdigräknade. Metoden roade oss mycket och är
kanske inte så tokig som stimulering. Jag har själv som
förste-klasslärare i räkning använt ett liknande sätt och kan intyga,
att det är synnerligen populärt bland pojkarne.
Huvudintresset i lektor Beckmans skildring knyter sig till
de disciplinära förhållandena, förhållandet pojkar emellan och
till lärarne. Särskilt intresseväckande är klarläggandet av den
ännu på 80-talet i Skara friskt kvarlevande penalismen med dess
högst invecklade subordinationsförhållanden, med de yngres
obeskrivliga vördnad för de äldre och » stutarnes », d. v. s.
kvar-sittarnes tyranniska välde i sina respektive klasser. Författaren
betraktar dessa företeelser som ett slags starkt rotad sedvanerätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
