Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - Carl Ernst Göransson. E. Frösell, Tyska synonymer - A. Hallström. Hans Hult, Lukianos. Valda skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER I I I
Frösells synonymordbok är ju icke något omfångsrikt arbete,
och den löper kanske därför en viss risk att misstänkas vara
alltför otillräcklig. Själv har jag funnit den överraskande
innehållsrik och givande, och jag tvekar icke att anbefalla den till
inköp för varje läroverks referensbibliotek.
Carl Ernst Göransson.
Lukianos. Valda skrifter. Ny följd. Från grekiskan av
Hans Hult.
Omkring mitten av andra århundradet efter Kristus
framträda inom den antika kulturvärlden två författare, som
representera tvenne motsatta andliga strömningar inom tidevarvet.
Dessa författare äro Apuleius och Lukianos. Båda äro de födda
i utkanterna av den civiliserade världen, Apuleius i Madaura i
Afrika, Lukianos i Samosata i Syrien. Den förre skrev på latin,
den senare på grekiska. Båda hade de erhållit den för denna
tid vanliga retoriska utbildningen, men de följde alldeles
motsatta stilriktningar. Apuleius’ stil är svulstig och prunkande
och ståtar med alla talekonstens grannlåter, Lukianos åter är i
sin stil enkel och smakfull och närmar sig, så mycket som det
för hans tid var möjligt, den rena klassiska skönheten. Apuleius’
delade samtidens benägenhet för mystik och lät inviga sig i
nästan alla på den tiden florerande mysteriereligioner, han
misstänktes för att öva hemliga konster och måste försvara sig inför
domstol mot en anklagelse för trolldom. Lukianos åter gycklar
med överlägset leende över samtidens vidskepliga föreställningar
och skämtar obarmhertigt med de gamla myterna, som då för
länge sedan förlorat sin makt över själarna, men såsom praktisk
och beräknande man aktar han sig för att angripa kejsarkulten
eller de då populäraste religionerna såsom Asklepioskulten eller
Mithraskulten. Han slutade ockå såsom välbeställd ämbetsman
i Egypten.
Lukianos var, såsom redan nämnts, till börden en syrier.
Grekiska var således icke hans modersmål, men när han bestämde
sig för studiebanan, måste han tillägna sig detta inom den östra
kulturkretsen allmänt härskande språk. Han förvärvade sig också
verkligt mästerskap i behandlingen av detta språk. Hans skolbildning
var den vanliga retoriska och de första skrifter, han utgav, voro
vältalighetsövningar i tidens stil. Snart fann han dock i den kyniske
filosofen Menippos, som levde på 200-talet f. K., en besläktad
ande och började nu att med denne som förebild utgiva de
satiriska dialoger, som förskaffat honom hans ryktbarhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
