Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - John Ternstedt. I katekesfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 O
7 O JOHN TERNSTEDT
när genom syndafallet både gudsbilden i människan och
gudsriket på jorden bief en ruin, bådas återuppbyggande
medelst en nyskapelse i och genom Jesus Kristus. I honom
ingick och kunde ingå Guds eviga skapareord själf, med
Gudomens fullhet, i den till hans afbild skapade människan.
»Ordet vardt kött, och han bodde bland oss, full af nåd och
sanning.» Och det måste så göra. Det måste ikläda sig
vår natur, blifva kött af vårt kött (Rom. 8: 3, 4) för att
kunna i fullaste omfattning blifva ett frälsareord, ej blott för
människan, utan ock för den under henne lagda och af henne
beroende naturliga skapelsen (jfr. Rom. 8: 19—23).
För att emellertid få någon åtminstone anande insikt i
betydelsen af detta »måste», som ligger till grund för den
af Gud i Kristus beredda försoningens och återlösningens
hemlighet, är oundgängligt nödvändigt att ha något så när
rätt begrepp om innebörden af människans ursprungliga
gudsbildlighet, så väl i hennes förhållande till Skaparen öfver
henne som till skapelsen under henne (1 Mos. 1: 26). Häraf
betingas ock den rätta uppfattningen af syndafallets hemska
innebörd och verklighet, då människan, medveten om sin
höga bestämmelse att blifva en bild af Gud, föll för den
frestelse af mörkrets furste, som alltid måste ligga nära en
sådan utomordentlig höghetsställning, nämligen att vilja bli
såsom Gud, oberoende af Gud, i olydnad och uppror mot honom.
Det är nämligen syndens väsende: himmelstormande
öfver-mod paradt med jordvänd, djurisk lust. Detta är
symboli-seradt i frestarens bild: den mot Gud upproriska anden i den
jordkrypande ormens gestalt. All synd har i sig något af
djäfvul och djur. »Kunskapens träd på godt och ondt»
stod »midt i lustgården» lika väl som »lifvets träd». Och
lika nära, som dessa stodo människan, stod henne ock
djäf-vulen, urlögnaren, den första själfmördaren, som i sin fallna
natur måste känna den lifligaste åtrå att se sitt eget fall
upprepadt i hennes, i hvilken han redan på förhand anade
sin besegrare. Blir icke denna grund vid undervisningen
ordentligt lagd, så sväfvar i själfva verket hela »vår kristna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
