Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Uppgifter till de skriftliga proven för studentexamen v. t. 1918
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SKRIFTLIGA PROVEN FÖR STUDENTEXAMEN H. T. 1917 I 23
Latinskt översättningsprov.
De T. Pompinio Attico, amico illo ac familiari Ciceronis,
scriptor quidam antiquus cum multa memoriæ prodidit tum hæc.
Mendacium neque dicebat neque pati poterat. Itaque eius
comitas non sine severitate erat, neque vero gravitas sine
facili-tate, ut difficile esset diiudicatu, utrum eum amici magis
vere-rentur an amarent. Si quid rogabatur, non inconsiderate
pro-mittebat, quia non liberalium, sed levium hominum esse
arbitra-batur polliceri, quod præstare non possent. Idem in perficiendo,
quod semel annuerat, tanta erat cura, ut non mandatam, sed
suam rem videretur agere. Numquam suscepti negotii eum
per-tæsum est: suam enim existimationem in ea re agi putabat, qua
nihil habebat carius. Quo fiebat, ut omnia Ciceronis, Catonis,
Hortensii, Torquati, multorum præterea equitum Romanorum
negotia procuraret. Ex quo concludi poterat non inertia eum,
sed iudicio fugisse reipublicæ procurationem. Humanitatis vero
nullum afferri maius testimonium potest, quam quod idem in
adolescentia seni Sullæ fuit iucundissimus, in senectute adolescenti
M. Bruto, cum æqualibus autem suis Q. Hortensio et M.
Cicerone sic vixit, ut dicere difficile sit, cui ætati fuerit aptissimus.
Inimicitias gessit nullas, quod neque lædebat quemquam neque,
si quam iniuriam acceperat, malebat ulcisci quam oblivisci.
Franskt översättningsprov för realgymnasiet.
Louise Labé, en av 1500-talets förnämsta franska författare,
var dotter till en förmögen repslagare i Lyon. Hon fick en
vårdad uppfostran och blev snart bekant för sin bildning och
sin skönhet. Hon var hemma i grekiska, latin, italienska, spanska,
musik, ridkonst och fäktning. Helt ung, gifte hon sig med en
rik köpman, som idkade handel med tågvirke och var tjugu år
äldre än hon. Hennes hem blev en mötesplats för den tidens
författare. Den ryktbarhet, hennes talanger förskaffade henne,
var så stor, att den gata, där hon bodde, fick namnet
Belle-Cordière, vilket namn ännu finns kvar. Omkring 1550 lärde
hon känna skalden Olivier de Magny. Då han ansåg sig
försmådd av henne, hämnades han genom smädelser. En annan
av hennes brundrare, som också ansåg sig illa behandlad,
hämnades på samma sätt, och sålunda har hon hos eftervärlden fått
ett oförtjänt rykte för lättsinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
