Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Vilhelm Vessberg. R. Nordin och S. Samuelsson, Allmän historia för gymnasiet, del I och II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 o8 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
tids aktuella problem ha föranlett vetenskapen att upptaga den
antika historien till ny omprövning, och resultaten ha blivit
förvånansvärt rika. Härtill kommer, att urkundsmaterialet genom
den ivriga arkeologiska forskningen blivit i hög grad riktat. Den
antika historien i sin moderna gestalt verkar därför helt ny
och kastar ett förklarande ljus över vår tids sociala och politiska
kriser. Förf. har vid upprepade tillfällen anledning att med
historiska paralleller från nyare tid belysa detta. För djupare
historisk bildning visar sig den antika historien fortfarande vara
den nödvändiga, solida grundvalen.
Samuelssons behandling av medeltidens historia är mindre
utförlig och hans framställning lättfattligare. Stilen är enkel och
flytande, fri från docerande. Ifrågasättas kan lämpligheten av
metoden med »vi», »låtom oss följa», »detta ger oss anledning
till» o. s. v.; likaså en inledning sådan som denna: »Det finnes
i medeltiden något, som förefaller oss gåtfullt eller åtminstone
egendomligt. Det är länsväsendet». Ibland skulle man önska
en skarpare preciserad framställning. Så äro 110g den germanska
folkvandringen, skillnaderna mellan forntiden och medeltiden,
feo-dalismen mera systematiskt och överskådligt framställda hos
Boëthius. På andra ställen lyckas förfin bra i detta avseende,
t. ex. i sammanfattningen av korstågens betydelse. Att ett så
lärorikt läsestycke som Einhards teckning av Karl den Store
splittras sönder i flera delar är mindre lämpligt. Såsom särskilt
förtjänstfulla partier skulle anmälaren vilja framhålla värderingen
av den bysantinska kulturen, den utförliga framställningen av
medeltidens sista period, den intressanta brytnings- och
övergångstiden, samt i allmänhet det sätt, varpå kyrkans roll under
hela tidevarvet framhålles och i sammanhang därmed vanliga
vrångföreställningar bemötas.
Ifrågasättas kan det lämpliga att använda termen »ras» om
indoeuropeer och semiter, som båda författarne göra.
Visserligen råder i terminologien på detta område fullkomlig oreda,
men i de geografiska läroböckerna talas numera endast om tre
raser: den vita, den mongoliska och negerrasen, och
indoeuropeer och semiter komma som underavdelningar av den första,
då de i författarnes lärobok sidoordnas med t. ex. mongoler.
Nordin slutar del I med ett energiskt »den gick aldrig under»
om den antika kulturen, men hos Samuelsson i början av del II
möter oss rubriken: Den antika kulturens undergång.
Illustrationsmaterialet är valt för att belysa konsthistorien
och synes för antikens historia vara tillräckligt. Däremot är det
för knapphändigt vad medeltiden beträffar. Där ges egentligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
