Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Magnus Hallberg. Om skolans morgonböner (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SKOLANS MORGONBÖNER
53
tilldragelser och situationer i vår egen krets, i -värt eget inre
liv,, besläktade med vad som hände i den återgivna historiska
miljön. Sålunda ännu en analys på närmare håll. Och så
syntesen. Det behövs inte många ord för den. Det säger
sig självt, att detta ord eller denna handling av Jesus, som
en gång blev lösningen på en svårighet, ett spörsmål för
människorna på hans tid, att detta innebär en vädjan till oss.
Tänk efter! Kanske samma ord passar till svar på vår innersta
fråga, kanske Jesu lösen kan skingra även våra svårigheter.
Här ger syntesen sig så gott som utan ord. Med ett banalt
uttryck: reflexionerna göra sig själva! Anlysen kan gärna
ta det mesta av tiden, ty den bör vara så grundlig som
möjligt. Syntesen behöver ej stort utrymme; den kan komma
som poängen i en anekdot. Huvudsaken är, att den
verkligen kommer med, ty det är den, som ger det hela dess
upp-byggelsevärde. Lärjungen, som fått följa tankegången frän
början, fått vara med om att bygga upp den steg för steg,
han känner det som sin egen tankegång, han ryckes med,
han känner en viss spänning inför upplösningen, inför
sammanfattningen rättare sagt. Och när den sista länken i
tankekedjan når fram till hans eget hjärta för att få slutfäste där,
då har han upplevat något, som han inte gärna glömmer,
därför att det är hans eget.
Detta vare nu anfört som ett exempel på hur den ena
metoden kan förenas med den andra. Många variationer äro
tänkbara. Det kommer blott an på vad som passar den
enskilde läraren bäst.
Ännu en sak må antydas. Det kan tyckas överflödigt
att betona bönestundens relativa karaktär, som utesluter varje
dess självvärde. Men ungdom är ungdom. Den ordnar gärna
företeelserna i bestämda fack utan att ge det ena
sammanhang med det andra, utan att se målet för det hela.
Morgonbönen är morgonbönen. Den börjar med att det ringer.
Efter en kvart är den slut, och så börjar något annat. Det
vore väl, om morgonbönen kunde få ett intimare samband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
