Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anmälningar och recensioner - A. Norlind. Julia Svedelius, Södermanland, och Anna Maria Roos, Dalarna - Sven Ekman. W. Johannsen, Ärftligheten i historisk och experimentell belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
Södermanland, som man får intryck av, och här ljuder just mitt
i all den stillsamma romantiken ett brus från det där ute.
Vid en jämförelse ha kanske de båda böckerna kommit att
stå på en ojämn nivå. Ty Dalarna ha dock en tjusningsförmåga,
som griper ut i vidare kretsar. Naturen verkar det delvis och
sedan allt vad handling och dröm, som är fästad vid det
landskapet. Från Engelbrekt och Gustav Vasa till Zorn och Carl
Larsson och August Lindberg! Men låt oss inte komma med
några fördomar 1 Må vi vara glada åt alla dem som vilja vara
vägvisare i de väna landsbygder, som vi äga. Vi ha säkert
åtskilligt att lära både vad gäller vettets och hjärtats bildning.
Det berättas i boken om Dalarna, hur falkar fångades och
tämjdes som jaktdjur i Särna. Många fördes utomlands, särskilt
till Holland. En gång hittades uppe i dalafjällen en falk, som
hade två bjällror om halsen. De hade inskrifter på holländska.
Ädelfalken hade hittat hem. Berättelsen kan kanske också få
fattas symboliskt.
A. Norlind.
W. Johannsen. Ärftligheten i historisk och
experimentell belysning. Öfvers. från danskan af Robert Larsson.
Stockholm 1918, H. Geber. 327 sid., pris 10 kr.
Bland zoologer och botanister har den danske professor W.
Johannsen ett mycket bekant namn. Han har genom en rad
banbrytande arbeten på ärftlighetslärans område beredt väg för
en ny åskådning, som skarpt bryter sig mot en del af de äldre
teorier, som uppställts af de biologer, som för några årtionden
i sin ordning länkade vetenskapen in på nya banor, och han
har fört fram sina idéer till allmänt erkännande bland
fackmännen. I den nya bok, som nu skall bli föremål för ett kort
omnämnande, har han i populär form sammanfattat dels sina egna
resultat, dels andra ärftlighetsforskares ända från den gråa
forntiden.
Författaren börjar sin framställning med de gamla grekerna.
Man skulle kanske kunna vara böjd att på förhand tro, att detta
kapitel saknade aktuelt intresse, men långt därifrån. Man får
icke endast en god inblick i de grekiska tänkarnas syn på
ärft-lighetsproblemet, man får äfven ett ganska godt grepp på deras
vetenskapliga kulturs allmänna skaplynne, och man får en
fängslande framställning, hur idéerna ha sina perioder af
framåtskridande och tillbakagång. Ett exempel härpå: den gamle
Aristoteles hade i en viss ärftlighetsteoretisk fråga en fullt riktig upp-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
