Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Axel Chambert. Om Sten de Geers »Karta över befolkningens fördelning i Sverige»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de geers karta över »befolkningens fördelning» 55
A ömse sidor om dessa finnas leror i större eller mindre
utsträckning samt vattentillgång, på åsarnes ryggar gå vägarne
fram, på sidorna finnes virke till husbehov o. s. v. — I
Bohuslän ordna sig »pricknäten» pärlbandslikt utefter kusten.
Orsaken är självklar: närheten till fiskevatten, som också ha
utmärkts på kartan. — Av en jämförelse med den geologiska
kartan framgår vidare, att den egentliga bergslagsbygdens
befolkningsområde följer leptitens utbredning, medan
järnbruksindustriens gränser sträcka sig ett stycke utanför. Den
bristande överensstämmelsen beror på de stora skogarna med
deras bränsletillgång o. s. v. — Hur befolkningsfördelningen
sedan i sin tur inverkar på kommunikationerna, framgår ju
av vägnätets läge och utbredning. De röda linjerna av olika
slag på kartan framstå i allmänhet som en följdföreteelse av
bygden och de svarta prickarnas gruppering på denna. Olands
järnvägar äro ett renodlat exempel härpå. Det är dock
tydligt, att växelverkan ofta är rådande. Järnvägarna ha
naturligtvis i allmänhet det allra största inflytande på
befolkningsfördelningen. Alla de stora trafikpulsådrorna i södra och
mellersta Sverige kunna ju tjäna som goda bevis för denna sats.
I den sammanfattning, varmed förf. avslutar sin
beskrivning till kartan, framhåller han bl. a. betydelsen av att
för viktigare historiska skeden fullständiga prickkartor
utarbetas, helst i samma skala och med samma beteckningar
som 1917 års karta, och anger de olika perioder, som
närmast kunde komma i fråga. Intressant vore t. ex. att få
jämföra de Geers karta med en motsvarande för år 1865, då
landsbygdens folktäthet nådde sitt maximum. Att
behållningen av kartan genom dylika jämförelser blir ännu större,
ligger i öppen dag. De statistiska uppgifterna komma ju
annars lätt att ge intryck av något fixt, om ej dylika
jämförelser göras, som framhäva utvecklingen, sådan den ter sig
i stora drag. Författaren tar också upp frågan om den
föreliggande befolkningskartans eventuella förnyande. »Några år»,
säger han, »inverka ej mycket på täthetsbilden hos en dylik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
