Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och recensioner - Julius Swenning. E. Låftman, Verbets modus i indirekt anföring i modern tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.6 anmälningar och recensioner
direkt anföring i den vidsträcktaste möjliga bemärkelse,
varigenom allt av intresse för frågan kommer med. Vid valet av
litteratur har förf. varit angelägen att få olika tyska språkgebit
representerade. I en före materialsamlingen upptagen
litteraturförteckning meddelar han i korthet sådant om de olika tyska
författarne, som kan vara av intresse för bedömande av deras
språkbruk: födelseort, uppfostran och tidigare utbildning, allt
naturligtvis av värde vid ett ingående studium av det framlagda
materialet, även om man måste ge förf. rätt i att det blir rätt
vanskligt att draga några bestämda slutsatser i fråga om de olika
författarnas val av modus med utgångspunkt från deras härkomst
o. dyl., då för en sådan undersökning ett ännu mycket rikare
material än det förebragta skulle bliva av nöden.
För sin analys har förf. ordnat materialet i tre stora
avdelningar: med konjunktiv, med indikativ och med obestämbart
modus i den indir. anföringen. Grupperingen inom dessa
avdelningar är gjord först efter den styrande satsens tempus och
person, sedan med hänsyn till anföringssatsens tempus, varefter
beläggen upptagas i alfabetisk följd efter anföringsordet.
Som man finner, är icke grupperingen av materialet lagd på
någon djupare psykologisk bas, och häri ligger enligt min
uppfattning arbetets centrala svaghet. Förf. har lagt det heja väl
mekaniskt, han har därigenom icke heller fått något fast
vetenskapligt grepp på sin uppgift, hans resonemang i den något över
40 sidor långa utredningen blir ett diskuterande av detaljer, för
visso mycket värdefullt, men utan någon genomgående
helhetssyn. Och en sådan hade väl ändå bort vara den främsta
frukten av arbetet. I första paragrafen, vars överskrift lyder:
Allmän överblick, har han visserligen i någon mån inlåtit sig på
frågan om problemets kärna, men resultatet blir övervägande
negativt eller i varje fall svävande.
Det otillfredsställande i uppställningen av materialet tycks
delvis ha gått upp för förf. själv, då han velat skrida till sin
egentliga analys, ty han väljer här för kapiteluppdelningen en ny
utgångspunkt, nämligen den styrande satsens modus. Han har
väl därmed också kommit problemets centrum något närmare,
även om han icke heller här nått fram till detsamma.
Med all respekt för samtliga de faktorer, vilkas betydelse för
saken förf. sökt klarlägga: tempus, person m. 111., torde likväl vår
gamla instinktiva uppfattning vara riktig, att det är
anförings-ordets psykologiska halt i förening med anföringssatsens
innebörd, som innerst béstämma modus i den indir. anföringen;
övriga förhållanden bli endast modifierande för dessa båda saker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
