Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Anmälningar och recensioner - Alarik Hallström. Fire Skrifter af Lukianos fra Samosata. Oversatte og forsynede med Oplysninger af M. Cl. Gertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.6 anmälningar och recensioner
kymra sig om världens gång eller att de icke finnas till, så
komma de icke vidare att offra åt gudarna. Dessa skulle
således kunna bli utsatta för en fullständig hungerblockad. Det
gäller således att finna någon utväg att bereda stoikern seger.
Varjehunda förslag framställas och förkastas. Då kommer
Hermagoras (Torghermes), som hade sin bildstod på torget i Athen,
och meddelar, att disputationen redan var i full gång. Gudarna
besluta nu att höra på huru striden avlöper. Molnportarna till
himmelen öppas och gudarna kunna nu utan telefon följa med
ordväxlingen. Dialogen försiggår nu så att säga i två våningar,
dels på jorden mellan de två fiolosoferna, dels i himlen, där
gudarna göra sina anmärkningar över de framställda argumenten.
Striden slutar med fullständig seger för epikuréen. Gudarna äro
mycket bekymrade, men Hermes ger dem ett förståndigt råd.
Han citerar en vers ur en komedi:
Låts inte om det I Då är ingen skada skedd.
En egendomlighet för denna dialog är att gudarna ibland
uttrycka sig på vers. Blandning av vers och prosa var ju något
utmärkande för den s. k. Menippeiska satiren, en diktart som
hade sitt namn av Menippos från Gadasa på 200-talet f. K. Då
dessutom ingen av de historiska fakta, som omnämnas i stycket,
är från senare tid än 200 f. K., så är det mycket sannolikt, att
Lukianos här haft någov skrift av Menippos till förebild.
Det andra stycket, Alexandros eller lögnprofeten, lämnar
oss en mycket värdefull tidsbild från Lukianos’ samtid. Jämte
hånfulla tvivlare sådana som Lukianos ägde denna tid i ännu
större mängd godtrogna, lättlurade, vidskepliga människor.
Naturligtvis fanns det icke heller någon brist på hänsynslösa
bedragare, som begagnade sig av folkmassans trängtan efter under
och uppenbarelser. En sådan bedragare i stor stil var Alexandros.
Han beslöt att upprätta ett orakeltempel i sin födelsestad
Abo-nuteichos i Paflagoninen. Den orakelgivande guden skulle bliva
Asklepios i en ny uppenbarelseform. Asklepios troddes i
allmänhet uppenbara sig i ormskepnad. Alexandros skaffade sig
därför en väldig tam orm från Makedonien, vilken han höll
gömd. Så lät han utsprida ett sibyllaorakel, att Asklepios ville
taga sin boning i Abonuteichos. Innevånarna där läto genast
bygga ett tempel. Alexandros skaffade sig nu en mycket liten
orm, som han gömde i ett urblåst gåsägg, vilket sedan
hoplimmades och nedlades i en damm bredvid templet. Sedan
sammankallade han folket och förkunnade, att guden nu skulle
lekamligen uppenbara sig för ^em. Han tog en skål i handen,
gick ut i vattnet och upphämtade gåsägget. Detta slog han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
